Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA PABISERSTTDIER UNDER MEDELTIDEN 1 23
någon borgare, att en scholar utsattes för öfvervåld, skulle han
ej underdraga sig att vittna. Om någon, utom till själiförs var,
slog en scholar med svårare vapen, med påk eller sten, så
skulle borgarne gripa våldsvärkaren och öfverlämna honom åt
konungens rättvisa, som skulle straffa honom, sedan det »per
bonam inquisitionem» blifvit utrönt, att han var skyldig; och
detta straff skulle han lida, äfven om han nekade eller sade
sig genom envig eller vattenprof vilja bevisa sin oskuld. Hvad
däremot scholaren beträffar, skulle prevosten icke få gripa ho-
nom eller kasta honom i det kungliga häktet, så framt ej scho-
larens brott syntes sådant, att han borde häktas. I så fall
skulle visserligen den kungliga rätten häkta honom — dock
utan öfvervåld, så vida han ej satte sig till motvärn — men
han skulle då genast öfverlämnas åt den kyrkliga rätten (jus-
ticie ecclesiastice d. v. s. biskopen), som skulle förvara honom.
Om scholaren häktades på en sådan timme, att han ej kunde
öfverlämnas åt den kyrkliga rätten, skulle han, tills dess detta
kunde ske, förvaras i en scholars bostad. Och i dessa rättig-
heter skulle äfven scholaremes tjänare inbegripas. Men för att
ytterligare inskärpa dessa privilegier skulle hvarje ny prevost,
innan han tillträdde sitt ämbete, i en af Paris kyrkor uppläsa
detta kungabref inför scholarerne.
Genom detta bref — universitetets Magna Charta, som
sedermera vid flere tillfällen bekräftades af Frankrikes följande
konungar — hade scholarerne således fått forum privilegiatum
i brottmål och kunde endast dömas af andlig domstol. Men
äfven denna hade, som man snart fann, sina obehag. Den
kyrkliga myndigheten öfver studenterna utöfvades i biskopens
namn af kansleren, och med honom råkade studenterna snart
i tvist. Hos påfven klagade de redan 1212,^ att han af egen
drift (pro motu proprio) häktade studenter, äfven när det icke
kunde förmodas, att de genom flykt ville undandraga sig rätt-
visan. Genom påfvens mellankomst träffades då den öfvcrens-
kommelsen,* att kansleren icke skulle fä häkta en student, så
vida det ej kunde antagas, att han i följd af brottets storlek
^ Chartularium I, nr. 14.
- ChartiUariuro I, nr. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
