- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tredje årgången, 1902 /
145

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSKA PARISERSTUDIBR UNDER MEDELTIDEN 1 45
vit sig till de teologiska auditorierna. ^ Men att denna klagan
och de åtföljande straffbestämmelserna haft någon effekt, kan
betviflas.
Såväl lectiones cursorie som lectiones ordinarie voro ob-
ligatoriska. Så t. ex. skulle determinanden hafva åhört Vetus
logica åtminstone två gånger »ordinarie» och en gång »cur-
sorie», Sex principia åtminstone en gång »ordincuie» och en
gång »cursorie» o. s. v.*
Ett lika viktigt undervisningsmedel som föreläsningarna
voro disputationema, vare sig läijungame åhörde lärarnes di-
sputatfoner eller själfva disputerade. Enligt hvad artistfakulte-
tens statuter 1275^ upplysa, disputerade magistrarna i regeln
åtminstone en gång i veckan. Men som det förefaller, voro
ej alla magistrame lika nitiska disputatorer, och i en omkring
1284 affattad klagoskrift påstod kansleren vid Notre Dame
Philippus de Thoriaco, att af tre hundra magistrar knappt sex
eller åtta plägade disputera.* Detta bestrides väl af rektor,
men troligen var beskyllningen ej utan all grund. Icke häller
tyckas dessa disputationer alltid hafva försiggått i den mest
mönstergilla ordning. 1339 berättas,* att det missbruket inro-
tat sig, att baccalarei och andra scholarer af egen myndighet
togo till ordet samt uppträdde vanvördigt mot de magistrar,
som disputerade, och ställde till ett sådant oväsen, att åhörame
ej kunde uppfatta konklusionerna och att öfverhufvud all nytta
förtogs af dessa disputationer. Med anledning däraf bestäm-
des, att ingen magister, baccalareus eller scholaris skulle få
taga till ordet utan tillstånd af den magister, som ledde dispu-
tationen, och detta tillstånd skulle han blott fä begära med ett
tecken, icke högljudt.
Särskildt högrtidlig var den s.k. Disputatio Quodlibetorum,
som hölls en gång om året och till hvilken hvarje nation ut-
valde en disputand,®

^ ChartuUriom III, nr. 1334.
’ Chartularium I, nr. 201.
’ Chartularium I, nr. 461: »Si vero in septimana non fueiit dies dispnta-
bifis, quod raro aocedit», etc
* Chartalarium I, nr. 515.
* Chartularium II, nr. 1023.
* Chartalarium IV, nr. 2690, Auctarium II, 63 a, 669.
10






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:00:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1902/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free