- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tredje årgången, 1902 /
151

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSKA PABISESSTUDIER UNDER MEDELTIDBN I5I
Efter determinationen »presenterades» baccalareus väl
äldst blott for kansleren, som förmodligen efter en mera sken- ’
bar än verklig pröfning tilldelade honom »licentia», och deter-
minationen var således den verkliga examen, så mycket mer
som magistrarne redan tidigt genomdrifvit den bestämmelsen,
att ingen kunde licentieras, som icke förut determinerat. Nå-
gon gång synes kansleren hafva nöjt sig med magistrames
testimonium utan att fordra examen, och åtminstone 1222 förut-
sattes detta såsom en möjlighet. Det heter nämligen i ett af
Honorius III utfårdadt bref:^ »Cancellarius preterea medio tem-
pore ad regendum in aliqua facultate aliquem non admittet,
nisi a magistro proprio cum magistrorum ad hoc a magistris
electorum testimonio, qui presentari soleat, presentatum, et ta-
liter presentato (nisi examinatus, si examinari soleat per can"
cellarium, insufficiens repertus fuerit) ab eodem cancellario licen-
tia concedetur.» En 1275 utfärdad »ordinatio facultatis artium
de determinationibus, de baccalareis et de magistris» tyckes
forutsätta, att licentia docendi tilldelats en baccalareus omedel-
bart efter determinationen, och vända vi oss till den anglican-
ska nationens protokoll från midten af 1300-talet, finna vi, att
licentian i regeln följt kort efter determinationen; så t. ex. de-
terminerade dominus Suno Karoli de Svecia i februari 1340
och blef i maj samma år licentiatus och i augusti magister;
Bero de Timello eller de Tundalo Vesgotus Svecus determine-
rade i februari 1339 och erhöll licentia i maj 1340 o. s. v.
Någon egentlig skillnad på examensfordingama tyckes
det ej hafva varit, och de arbeten, som en scholeir, hvilken
ville erhålla licentia i S. Geneviéve, hade att läsa, voro ungefär
de samma, som fordrades af en determinand;’ därutöfver skulle
en licentiandus egentligen blott hafva determinerat, två gånger
responderat de questione, ej under året blifvit underkänd i
samma examen (vare sig i Notre Dame eller S. Geneviéve),
uppnått 21 års ålder och i Paris studerat artes under tre år.
Examen gör därför i äldre tider mindre intryck af ett nytt
och högre kunskapsprof än af en undersökning om baccalareats-
betygets befogenhet. Först i 1366 års statuter^ får licentiat-
^ Chartolarinm I, nr. 45.
’ Chartularium II, sid. 678.
^ Chartularium III, nr. 1319.



QiOo^z


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:00:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1902/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free