Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154 H. SOHtJOK
Augya 1 6 francs, och då han efterträddes af magister Flamin-
gus de Mattroy erlade denne 20 francs till kansleren och 16
francs till företrädaren; den gallikanske examinatom betalade
50 francs o. s. v. Vidare hade subcancellariiis en god inkomst
af mutor, som examinanderna erlade, och härpå anföras mas-
sor af exempel. Stundom hade dock .subcancellarius otur. En
Henricus Ludenschede skulle betala honom 16 francs, men dä
han ej hade reda penningar, satte han pant och erhöll så licen-
tia. Därpå hade han den oförsyntheten att återfordra panten
och då subcancellarius vägrade, pryglade den nyblifne magi-
stern helt enkelt upp honom, mldt på gatan, och återtog sin
pant. Klädespersedlar voro ett mycket omtyckt mutmedel,
likaaå dryckesgillen, i hvilka examinandi, subcancellarius och
examinatorer deltogo på de förstnämndes bekostnad. En bac-
calareus, Richardus Railandi, gick t. o. m. så långt, att han
arrangerade en liten lustresa för subcancellarius och tentatores;
en båt förde dem på Seinen till Parva Bolonia, där han för
dem gaf tvänne måltider. Nästan ännu värre var det, att exa-
minandi midt uppe i själfva examen gjorde sammanskott fbr
att muta subcancellarius, och mycket ofta var det subcancella-
rius själf, som genom en tjänare framställde förslaget härom.
Den, som vägrade att muta vederbörande, underkändes. Så
t. ex. vittnade en nyblifven magister, Droco Raleg, att han i
licentiatexamen vändt sig till en af tentatores, magister Fla-
mingus, som var hans landsman, och bedt honom om en re-
kommendation till kansleren. Flamingus hade då frågat ho-
nom, om han hade penningar, och då Raleg härtill nekat, hade
Flamingus afrådt honom från att alls gå upp i förhöret Icke
desto mindre gick han upp i »temptamen» (det första förhöret),
men blef sedermera ej »enligt bruket» kallad »ad cameram»
(=: det andra förhöret). Han vände sig då till S. Geneviéve,
där han erhöll licentia.
Till så upprörande skandaler tyckes det knappt hafva
kommit i S. Geneviéve, hvars kansler hade vida mindre att
betyda och där examen snarast var en fakultetsexamen. Huru
examen därstädes äldst varit anordnad, namnes ej, men redan
före 1222 hade kansleren i S. Geneviéve börjat meddela licen-
tia, ty detta år förbjöd påfven kansleren i Notre Dame att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
