Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Afzelius. Erik Benzelius d. ä. En kyrkohistorisk lefnadsbild från Sveriges storhetstidehvarf. Anm. af J. Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR J33
ritetens instinkter och lifsbehof voro hans, och kärlekon till det
välordnade samhällets status quo utgjorde för honom det sam-
lingens tecken, i h vilket alla de yfverborne skulle förenas till
en mans vilja. H varje tid finner i några vissa typer sitt lyn-
nes män framför andra. Benzelius var den kanske minst idé-
rike af det sjuttonde århundradets svenska ärkebiskopar. Hans
tankematerial låter sig vida lättare utstakas och begränsas än
samtidas, som Swebilii, Spegels, Swedbergs eller sonen Erik
Benzelius d. y:s. Men hans begåfning utgjorde den för tids-
situationen mest ändamålsenliga konstellation af egenskaper..
Han lät intet af sina pund gå förloradt. Han hade intet pri-
xatintresse, ingen hvilande egenskap, som icke gaf honom sitt
\aluta, ingen tanke, som icke omkläddes i politisk och social
nytta. Hos få af den stora ortodoxiens män spejar man så.
resultatslöst efter de individuella dragen af en människas lust
och iiod bakom officiella ordformer och en strängt logisk
tankof()ljd. Genom själftukt eller natur var han ut^m hänfö-
relse och utan eftergifvenhet, hvarken kall eller varm, men
samlad och energisk. Hans lif är som en rak och jämn väg^
utan märkespunkter. Hans vandring har inga taktförändringar,
inga tveksamma och få tröttnande steg och intet förhastande.
Han var färdig ifrån ungdomen och talade med samma ton-
fall hela lifvet. Han var sannolikt en from man, men hans
själ* drog knappast en suck, som sökte sig till andra rymder än
Karl Xl:s samhälle. Han behöfde intet annat än det som var,
ty samhället från den närvarande dagen skänkte honom allt.
Det hade den uppgift och de gränser, som voro adekvata med hans
andes behof, och dess lifselement bar honom uppåt af sig själf.
Den öppet frimodiga lutherska frihetstanken irrade hem-
lös genom hans f(’)reställningsvärld. Människorna voro till för
ordningens skull. Hans kärlek till det afslutadt fixa tålde inga
noviteter och onormerade frihetsyttringar. Hans själ bar bil-
den af ett färdigt system, som hade nog i sig själf. Proble-
men voro längesedan lösta, och hans meditationer utmynnade
i dogmatisk repetition. Ty han var en systematiker utan spe-
kulativt intresse. Det fäderneärfda, empiriskt gifna materialet
ägde en storhet, utöfver hvars gränser han intet ville veta.
Inf(>r detta brann hans hjärtiis heliga eld, och han fördjupade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
