Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Afzelius. Erik Benzelius d. ä. En kyrkohistorisk lefnadsbild från Sveriges storhetstidehvarf. Anm. af J. Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140 oranskningår och anmälningar
penningar saknades för trycket. Hans medhjälpare klagade
ständigt öfver uteblifven lön, vanskötte korrekturen och höUo
träta sins emellan. Den j^amle uttröttade biskopen skref sina
elegiska memorial med ovillig och skälfvande hand och kunde
ytterst sällan personligen öfvervaka trycket i Stockholm. Kor-
rekturfel insmögo sig i texten, och hetsiga libeller mot den
nya editionen utgingo] från hans egen medhjälpare Peringer
Lilieblad. Man kunde frestas att i dessa olyckor söka ett slags
nemesis öfver den man, som framför andra arbetat med den
nya bibeleditionen och framför andra ställde sig afvisande emot
alla genomgripande förändringar.^
De hårda meningsutbyten och intressekollisioner, om
hvilka denna tids akter vittna, tvinga understundom forskaren
att icke säga det bästa om en eller annan bland kyrkans be-
märkta män. Man råkar dock stundom i ovisshet om den
rätteligen skyldige. Inom den grupp af personer, med hvilka
Benzelius kom i oupphörlig kyrklig beröring, synes hans bio-
graf särskildt i ärkebiskop Swebilius hafva spårat den reaktio-
nens misstänkte företrädare, som genom bristande tillmötes-
gående prisgaf Benzelius åt oförtjänta svårigheter. Jag vill i
samband med Benzelii ställning till katekesfrågan beröra det
enligt min mening af förf. missförstådda förhållandet mellan
dessa båda män.
Olaus Swebilius var i utvecklad grad en etisk personlighet,
en sedlig makt, af hvars rena värde samtiden hade stark kän-
ning. Hans inre jämnvikt, som icke rubbades af hans sömnlösa
nätter och ständigt jäktande dagsuppgifter, träder i bjärt kon-
trast mot samtidens polemiska lynne. Hans lif är en lång och
stillsam pliktuppfyllelse, och medan hans domkapitulares med
den utmanande Schiitz och intrigmakaren Petrus Rudbeckius i
spetsen diskuterade som om en mans heder låge i att icke gifva
efter, veko de vördnadsfuUt undan för den fåmälte åldringen.
Blott i fråga om Benzelius och hans åtgöranden berätta ak-
terna, att wSvvebilius råkat i affekt. De båda männen hade ar-
’ Samma uppfattning af Benzelii ställning till bibelarbetet har anmälaren
uttalat i sitt arbete öfver »Haquin Spegel, hans lif och gärning intill är 1693»
(Ups. Univ. Arsskr. 1900), och ber jag att för en närmare motivering få hänvisa
till delta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
