Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - E. Edling. Priscillianus och den äldre Priscillianismen. Anm. af E. Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OEUl^SKNINÖAR OCH ANMALXINGäB 1 57
tjäna: karaktäriseringen af rörelsen i dess helhet. Detta när-
mast dåU-för, att skildringen af rörelsens yttre historiska förlopp
och redogörelsen för dess läroåskådning ej tillräckligt inarbe-
tats i hvarandra utan i det allra närmaste behandlats såsom
två fristående uppgifter. När det gäller en häretisk rörelses
historia, faller det sig ju visserligen såsom något naturligt och
nästan själfklart, att vid slutet af framställningen en samman-
fattande öfverblick öfver dess åskådning lämnas. Men lika
klart är det, att undersökningen och diskuterandet af hithö-
rande frågor ej kan få helt och hållet sparas till slutet Ty
läran är ju en integrerande del af en sådan rörelses historia,
har i väsentlig mån bidragit att skapa denna. Man kan icke
rätt uppfatta det historiska förloppet, icke fälla en rättvis dom
^fver de olika parternas handlingssätt, utan att möjligast all-
sidiga klarhet skaffats öfver. i hvad män anklagelserna för
-kätteri haft någon grund i de anklagades verkliga lära. Och
finnes det något som antyder, att denna under rörelsens för-
lopp undergått en modifikation, bör detta naturligtvis vid hvarje
gränspunkt, där det tillgängliga stoffet lämnar någon möjlighet
därtill, upptagas till undersökning. Nu är det ju, såsom redan
nämnts, en af hufvudförtjänstema i förf:s afhandling, att den
underkcLStat frågan om Priscilliani olika skrifters olika krono-
logiska bakgrund en ingående undersökning. Men af de re-
sultat förf. här vunnit gör han själf i det följande förvånande
ringa bruk. Detta gäller t. o. m. den enda lärofråga, som
han inom den historiska redogörelsens ram egnat någon mera
ingående betraktelse: apokryferfrågan (kap. V). Under det att
det här tydligen, såsom förf själf sid. 97 antyder, skulle gälla
att söka fixera Priscilliani ställning i denna %?^ före synoden
i Saragossa (hvarom kap. VI talar), finner man, att förf visser-
ligen redogör för Priscilliani yttranden i de olika skrifterna
hvar för sig och t. o. m. antyder vissa olikheter dem emellan,
men sedan, då det gäller att sammanfattande beteckna hans
ställning, ofta utan åtskillnad »för sammanhangets skull» (sid.
97) sammanslår yttranden från tiden före och efter synoden i
Saragossa, såsom vore det apriori klart, att ingen väsentlig
skillnad dem emellan kunde äga rum. Äfven om så vore,
borde frågan tydligen ha, äfven inför läsarens ögon, upptagits
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
