Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 NILS JACOBSSON
intryck på honom. Han biktar sin hjärteställning för Z. och
säger sig innerst i hjärtat ännu vara en Jesu fiende och sitt
själstillstånd »det allra miserablaste». Han betygar sin kärlek
till Z. och erkänner riktigheten af den korta och lätta väg till
frälsaren, som Z. anvisat, men misströstar om att någonsin
kunna komma till frid. Han ber dock, att han aUt framgent
skall handleda honom med goda råd och skulle gärna själf
vilja komma till Hermhut.
Z. svarade dem båda på deras bref. Till Ubechel skref
han, att han af brefvet såg, att han var en arm syndare. Just
sådane är det, som frälsaren älskar och är kommen att hjälpa.
Han måste därför bli än mer hjälplös och fattig, så skall
Herren komma till honom och säga: »Du skall lefva!» —
Denna vänskapsförbindelse med Z. varade dock ej länge och
några verkliga »herrnhutare» voro väl aldrig hvarken Murbeck
eller Ubechel. Vi finna dem allt framgent i pietistemas läger. ^
Ända till omkr. 1738 hade Z. och brödraförsamlingen
blott lyckats vinna enstaka vänner här och där i Sverige och
Finland, af hvilka flera ej förstodo honom, ej heller delade
hans åLsikter. Och någon hermhutisk väckelse kan man ännu
ej tala om. Men då den af honom fi-amksdlade rörelsen allt-
mer grep omkring sig ej blott i Tyskland (och Sveriges tyska
provinser) utan äfven i Danmark, Norge, Lifland och Estland,
i hvilka båda sistnämnda f. d. svenska provinser väckelsen var
särskildt kraftig och vidtomfattande, så var det väl egentligen
blott en tidsfråga, när den på allvar skulle börja äfven i Sverige.
Men därtill behöfdes framför allt, att några mera begåfvade
svenska män, skickliga till att blifva andlige ledare, trädde i
afgjord förbindelse med och själfva grepos af denna rörelse.
Grundelstjema, som hittills varit den mest hängifne af Z:s
svenska vänner och som synes bäst hafva förstått och sym-
patiserat med hans andliga ståndpunkt och läggning, var en
mera tillbakadragen natur, som själf behöfde stöd och ej kunde
känna sig kallad till ledare, så gärna han än önskade, att den i
Herrnhut brinnande elden skulle sprida sig öfver till och antända
äfven i Sverige. En annan svensk, studenten A braham Reincke
Om Murbecks sammantrftfTaDde med herrnhutaren Elias östergren se nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
