Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN FOBSKNINGSBESA TILL HERRNHUT 35
i Sverige mer än ett är och fortsatte i mars 1741 till Torneå.
Dessa lekmannamissionärer togo vanligen plats i sitt yrke
såsom gesäller hos någon mästare för en tid och fingo däri-
genom tillfådle att bland sina arbetskamrater " och andra, med
hvilka de kommo i beröring, frambära sitt enkla vittnesbörd
om det slaktade Lammet och dess till försoning utgjutna blod,
hvanmder de samtidigt själfva sörjde för sin utkomst, öster-
gren arbetade en tid i Malmö hos en skomakare och stiftade
där en liten brödrakrets, * under det Olof Björn ensam fortsatte
resan till sin hemstad Västerås, där han vann sin broder, som
var guldsmed, och därigenom grundade en liknande krets där-
städes. Äfven i Göteborg, Uddevalla och Vänersborg bildade
östergren några små kretsar af trossyskon, och samtidigt om-
talas sådana i Örebro och Arboga. Af största betydelse för
hermhutismens vidare utveckling var, att östergren för den-
samma lyckades vinna tre framstående personer, nämligen dom-
prosten Anders Hilleström i Göteborg, kyrkoherden Andreas
Tengbotn i Främmestad och grefvinnan Margareta Stenbock,
född Clerck, på Stora Bjurum.
Anders Hilleström hade ända sedan 17 12 varit en af pietis-
temas främste ledare, och Tolstadius hade genom honom mottagit
sin andUga väckelse. Han kom ofta i konflikt med sina ämbets-
bröder, som förkättrade honom såsom pietisL Därigenom började
han alltmer misströsta om kyrkans framtid, hvari han starkt på-
verkades af separatistema. Vid denna tid stod han just i begrepp
att i likhet med flere andra prästmän nedlägga sitt ämbete och
hade därför ej predikat på två år. Då kom Östergren till
Gröteborg, besökte domprosten och framställde, när han fick
höra om dessa planer, den frågan till honom, om han icke
trodde, att fi-älsaren hade insatt honom i detta ämbete. Då
han måste bejaka detta, sade ö.: »Då är det också eder skyl-
^ Frän Malmö reste han Ofver Helsingborg till Göteboig och uppsökte un-
cfer Tågen Peter Murbeck, hos hvilken han stannade i två dagar. Denne tog visser-
ligen vänligt emot honom, men kunde ej dela hans åsikter om den fria nåden och
syndaförlåtelsen i Jesa blod, utan ansåg, att S3mdaförlåtelsen tillhörde ett mera ut-
veckladt stadium i det kristliga UfVet. Man måste vara en yngling eller en man
i Knstns, innan man fick tiUSgna sig densamma. (Se Ehas östergrens resediarium»
daL Stockholm d. ^’/s 1740. R, 15, Q, c)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
