Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o NILS JACOBSSON
ver Skaparen: Min Gud, så är du nu min bror, Så är nu jag
bland barnen en, Som ärfva himmelen» (N:o 8, v. 6). Denna
fysiska frändskap med Gud, »vår blodsförvandt», uttryckes äf-
ven med den från Z. bekanta satsen, att bruden föddes ur
brudgummens sida.
»När brudgiimmen dör,
O! människa hör!
Då byggdes hans brud
Ur brudgummens sida,
Och kläddes i hans skrud,
Som helig och rar,
Visst öfvergår vida
Hvar änglatalar.» (N:o 130, v. 4).
På grund af denna födelse ur Kristi blod och sida är
själen redan vid sitt inträde i den kroppsliga världen helig och
ren och fri från syndafallets följder (N:o 130, v. 2 — 4, jfr N:o 8,
v. I — 10). Inom gudomsfamiljen intar den helige ande modrens
plats. ^ Till denna gudomsfamilj hör äfven »himlaprinsens»
brud, »arfsprinsessan», »Gudinnan», hvarmed Rutström ej för-
står församlingen utan den enskilda själen.* Gethsemane var
»brudgummens säng», »brudesängen», där han svettades blod
för sin brud (N:is 91, v. 7; 77, v. 2). Särskildt i nattvarden
omfamnar han ännu i dag sin brud på brudgumsvis och »bäd-
dar henne en säng i sina armar» (N:is 94, v. 7 och 58, v. 2).
I de sånger, som handla om Kristi försoningslidande, möta
vi visserligen etiskt-religfiösa tankar,, men de fördunklas i be-
tänklig grad genom den fysiska grundåskådning, som äfven här
gör sig gällande. Gud skildras nämligen såsom en vred, grym
och hämndlysten tyrann, som genom de ohyggligaste plågor
^ »Utom dig min moder Känner jag min broder Aldrig här igen» (N:o
35» ▼• 2).
’ »Jehova, den store Guden, Har utvalt mig till sin brud, Och med sin
blod köpt den skruden, Som nu är och blir min skrud. Jag är född till arfprinsessa
Af all himmelsk härlighef, Krans och krona skall min hjässa Bära fä i evighet»
(N:o 128, v. 1, 2); »Sions folk fSrstän och veten Djupet af den hemligheten: Gud
vär man Immanuel; Ty som Adam had’ en kvinna. Skulle Gud ha en Gudinna,
Han som hon ha kropp och själ;» (N:o 22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
