- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjärde årgången, 1903 /
95

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. O. Lindfors. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla svenska kyrkor (Med planscher)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM STENHUGOARMÄSKEN Ä OAMLA SVENSKA KTRROR 95
de äfven ibland återfinnas pä grofarbetarnes och lärlingarnes
produkter; men det förra namnet har redan vunnit häfd i sprä-
ket sedan flera hundra år, och svenskan har ännu ej utbildat
samma skifitningar i stenarbetarnes benämning som t ex. tyskan
har, hvilken skiljer på »steinhauer» och »steinmetz». Det latin-
ska medeltidsnamnet på stenhuggare var »lapicida»; det före-
kommer ofta i våra kyrkliga medeltidsurkunder. De tyska,
franska, engelska och italienska benämningame på stenhuggsir-
märken äro: »steinmetz-zeichen», »masons marks», »signes des
taiUeurs de pierre», »signi incisi nei massi». I de flesta Europei-
ska länder äro dessa tecken iakttagna. Det är just ej så länge
sedan de började mera grundligt studeras och tolkas utanför
de egentliga 3n*kesbyggames kretsar. Ty oaktadt bruket att
inhugga märken på byggnadsdelar af sten med fullt fog kan
kallas uråldrigt — man har funnit sådana märken t. ex. å
grekiska byggnadsverk på Samothrace, på Palatinen i Rom,
på Tröjas ruiner, på Pompejanska murar, i Jerusalem och Ispa-
han o. s. v. — så har dock i den konsthistoriska litteraturen
såväl som i den speciellt byggnads-arkeologiska först efter
1820 resultaten af dithörande forskningar och studier börjat
att visa sig.
Dessförinnan tolkades dessa märken af de få, som iakt-
togo dem, såsom dunkla s)rmboler, hemlighetsfull runskrift,
mystiska hieroglyfer o. s. v.
Först genom den lärde juristen och konstforskaren C. L.
Stieglitz blef detta ämne upptaget till behandling; ^ men
jämte hans namn torde äfven här ihågkommas byggmästare
Arnolds i Strassburg och stenhuggarmästaren Kirchners i
NQmberg, hvilka strsix därefter äfven uttalade sig i frågan.
Genom desse mäns undersökningar blef det tydligt ådagalagdt
att märkena ingenting annat voro än de fri/Sr klarade gesäller-
nas personliga märken eller s. k. ^äretecken^, således ett slagp
ursprungs- eller varumärken, som betecknade upphofsmannen
till arbetet och på samma gAng tjänstgjorde som identifierings^
bevis för personen under hans vandringar i främmande länder,
då han skulle »utvisa» sig såsom en »ärlig» yrkesgesäll och

Ober Altdentscher BaukuDst 1820.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:01:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1903/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free