Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. O. Lindfors. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla svenska kyrkor (Med planscher)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 A. o. LINDFORS
ingen fuskare. Detta märke, nytt för hvarje ny person, till-
delades honom högtidligt i bygghyttans generalförsamling och
inskrefs samtidigt i hyttans »broderbok», där dess verkliga ut-
seende alltid kunde kontrolleras. Åtminstone tillgick det sä
under bygg hyttomas bästa tid, gotiken; före och efter denna
tid hände det nog, att gesällerna själfva togo sig märken efter
egen smak och utan att de bokfördes. I vår svenska eller
skandinaviska litteratur finnes ingen sammanhängande framställ-
ning at hithörande ting, endast Brunius yttrar sig helt kort
härom i sin bok om Lunds domkyrka; ur den utländska littera-
turen skall jag be att särskildt få påpeka Rziha’s redan ci-
terade stora arbete samt därjämte omnämna följande verk:
Heideloff, Die Bauhötte des Mittelalters 1844; Godwin, Ar-
cheologia Vol. 30, London 1844; Didron, Annales archéologi-
ques, VoL II och III, Paris 1845 — 46; Homeyer, die Haus-
und Hofmarken, Berlin 1870; F. Schneider, Die Steinmetz-
zeichen 1872; E. Fischer, Das Zunftwesen der Steinmetzen
1877; Jenner, Die Bauhtitten des Mittelalters 1876; Bruzza,
Sopra i sigpii incisi nei massi, Roma 1876; Ousley, Tra-
vels in the East 1829; Chambers, Archeologia 1852; Hep-
worth Dixon, Underground Jerussdem, i Gentlemens Maga-
zin 1876.
Hvad beträffar dessa märkens geografiska förekomst, så
är denna ganska oregelbunden, inom vissa zoner förekomma
de rikligt; inom andra saknas de nästan alldeles. På vissa
byggnader, där man så att säga trodde sig ha rätt att vänta
dem, kunna de helt och hållet sakneis, å andra åter närbelägna
och nära samtidiga med de förra kunna de finnas. Exempel
härpå utgöra Dalbys och Lunds gamla kyrkor i Skåne, den
sistnämnda fullsatt af dem, den förra alldeles utan dylika. Det
tycks vara en regel, att å sådana medeltida kyrkobyggnader,
som uppförts uteslutande af kyrkans egna dagsverkare och tjä"
nare under klerikal ledning, de saknas, men att de däremot
i regel finnas å de byggen, som ledts och utförts af lek-
män, af en bygghytta under sin mästare; i senare fallet behöf-
des ju också kontroll öfver hvars och ens arbete, eftersom
det här gällde fria, aiiönetde yrkesarbetare och ej kyrkans egna
vasaller, som gjorde dagsverken och hofveritjänst utan kontant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
