Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. O. Lindfors. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla svenska kyrkor (Med planscher)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO A. O. LLNDFORS
Sverige på våra förnämsta gamla kyrkor, särskildt talrikt på
Lunds domkyrka — min samling upptar ej mindre än 77
därifrån — men äfven å Linköpings, Skaras, Upsalas, Vadste-
nas, Örebro m. fl. städers gamla kyrkor äfvensom här och där
men sparsamt på de Gotländska kjn-kobvggnadema. På Wam-
hems och Nydala klosterkyrkor torde inga märken kunna upp-
täckas. I Norge förekomma de talrikt på Trondhjemskatedra-
len och väl äfven, enligt hvad jag hört sägas, på Stavangers
och några andra platsers kyrkor; i Danmark äro de mycket
sällsynta, jag har själf genomletat Aarhus’, Viborgs, Ribes,
Odensees och andra gamla städers k3rrkor och kloster och ej
påträffat mer än ett par tre märken och dessa ej ens fullt
säkra. Dock lär, enligt meddelande från den gamle kännaren
af Danmarks byggnadskonst, theol. dr. L Hel ms, några dylika
märken finnats å Alslevs kyrka i Jylland, å ruinerna af Vor-
dingborgs slott samt å några kyrkor i Stavns härad på Sjsel-
land. Det är troligt, att dylika märken en gång funnits på de
stora domkyrkorna, men restaurationerna torde hafva varit yor
grundliga, särskildt gäller detta om Viborgs domkyrka. På
Ribedomen fanns å yttermurarne ett märke i form af en 1ig-
gcmde spetsig vinkel, men detta märke var — enligt hvad
professor Amberg, ledaren af restaurationsarbetet meddelade
mig — intet äkta gammalt stenhuggarmärke utan ett modernt
nivåmärke. Detta är ett exempel på förväxlingsmöjligheter,
andra finnas därjämte om också ej så vanskliga som den nyss-
nämnda arten.
Så kan man möjligen vid första påseendet taga kors och
andra kristligt symboliska tecken för stenhuggarmärken, \’i-
dare kunna i murame insatta bitar af runstenar kanske välla
en viss tvekan, dylika förväxlingar äro dock lättare att und-
vika; värre är det, såsom jag redan påpekat, att skilja sprickor
i muren från förvittrade och uppg^rundade märken, äfvensom
att hålla stensmidarens tecken i sär från det pä en grafsten
eller en votivplatta inhuggna bomärket, som tillhört den döde
ägaren af minnesvården.
Slutligen kan tvekan råda om t ex. på en samlingsplatta
de inhuggna tecknen äro stenhuggarmärken eller bokstäfvema
i en inskription; Rziha uttalzir den förmodan att den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
