Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. O. Lindfors. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla svenska kyrkor (Med planscher)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM STENHU6GABII[ÄRE£N 1 GAMLA SVENSKA ETRKOB lOI
Merowingergrafstenen i Mainz samt ett par stenplattor i Neapels
museum, den s. k. etniskergfrafstenen samt stenen N:o 66()o i
Mommsens »Inscript neapoL», hvilka filologerna lära förgäfves
sökt tolka, q äro inskriptioner utan en klassisk bygghyttas
samlingsplatta, dess tecken således ej bokstäfver utan sten-
buggarmärken; om denna teoris riktighet kan jag ej yttra
mig, men jag har hört filologer betvifla den. Detta misstag
skulle dock kunna ligga nära till hands, eftersom äfven vissa
om ock mera sällsynta byggnadsverk hafva stenhuggar-
märken i form af bokstäfver, initialer och signaturer. Så är
förhållandet med t. ex. den bekanta »Porta nigra» i Trier
samt domen i Magdeburg; det bokstafsliknande märket, som
sitter å predikstolpelaren i Fole kyrka på Gottland och af-
bildats såsom N:o 152 i min samling, kan tjäna som ett exem-
pel fi-ån Skandinavien härpå. Äfven under formen af verktyg
– som ju eljes pläga förekomma som egames yrkesemblem
på grafetenar — kunna stenhuggarmärkena uppträda; se från
Lund N.o 7 och från Gottland N:o 153 (h vilket sensure sitter
i Sta. Karins ruin i Visby): en klubba och en hammare.
Man kan träffa på votivplattor eller grafstenar, som på
en gång hafva den dödes bild, monogram eller bomärke och
därjämte stensnidarens tecken inristade ä sin] yta: de förra i
stort format midt på stenen, det senare litet och undangömdt
i ett hörn eller vid randen; exempel härpå är Petri Nicolai
grafsten i Aarhus domkyrka på Jylland. Vi måste i detta
sammanhang om också helt flyktigt vidröra ämnet om bo-
märken, eftersom det står så nära vårt egentliga tema.
Bomärket är ett uråldrigt germanskt rättsinstitut, det om-
talas i våra gamla landskapslagar, i Grågås och andra isländska
skrifter. Det hörde ursprungligen till gården, men öfvergick
så småningom till familjens alla medlemmar; med det märktes
gårdens bohag, såväl de fasta som de lösa, såväl det döda
som det lefvande (»liggande fä och farande fä») således äfven
dess kreatursbesättning, särskildt de djur som släpptes på all-
männing; med det märktes jägarens pilar och h valfångarnes
harpuner, så att bytet kunde rättvisligen tillfalla rätte egaren;
med detta märke undertecknades juridiska handlingar med
samma för lagen gällande kraft som ett fullständigt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
