Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. O. Lindfors. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla svenska kyrkor (Med planscher)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02 ▲. O. LINDFORS
Ja borgarens eUer bondens boninghus fick ibland bära sitt
märke liksom adelshuset bar ättens vapenmärke; se ännu i
dag den s. k. Kungsstugan i Örebro och det s. k. Engelbrekts-
huset i Vadstena. Detta bruk har ju numera som följd af
ändrade förhållanden, storskiftets införande och skrifkonstens
utbredning så godt som försvunnit i södra och mellersta
Sverige, men ännu finnas rester kvar t ex. i sådana trakter
af vårt land, där allmänningssy^temet ännu råder. Ännu är
bomärket ett inför lagen giltigt eganderättsbevis t ex. i Lapp-
land, där hvaije renegare märker renames i sin hjord öron
med sitt tecken, bland färuppfödame på Gottland, eller bland
sågverksbolagen i Norrland, där timmerstockame, som flottas
nerför älfvama, bära sina olika ägares märken och efter dem
sorteras vid älfmynningens upplagsplatser. I Mora kyrka i
Dalame har jag år 1900 sett kyrkopallar med de olika går-
darnes bomärken, och likadant var förhållandet med årorna
och roddarbänkames platser på de stora k3n’kbarkame, som
förde de aflägsnare byames befolkning till Leksands kyrka.
Skillnaden mellan vanliga bomärken och stenhug-games
liksom de öfriga handtverkames yrkesmärken är således icke
stor, den består hufvudsakligen däri, att de förra beteckna
ägaren, de senare uppho/smannen, de förra äro en tillhörighets-
beteckning, de senare en ursprungsbeteckning, ett varumärke.
Att helt och hållet vilja identifiera bomärken och yrkesmärken
torde dock ej vara rätt. Det var ej blott stensnidare som i
gamla tider begagnade sig af dylika ursprungsmärken, alla de
högre handtverkame och konstnärerna hade sådana: pä guld-
smeds- och metallarbeten, på gamla möbler o. s. v. återfinner
man dem, om också stensnidames äro de varaktigaste, tack
vare det material, hvari de fästats.
Hvad ha nu de gamla bygghytiomas urkunder att för-
mäla om bruket af dessa stenhuggarmärken och om deras be-
tydelse? Såsom så ofta inom de medeltida gillena och skråna
voro sederna och bruken äfven inom bygghyttan länge fort-
plantade från släkt till släkt genom blott mundtliga traditioner
och fattades först lång tid efter sin uppkomst i skrift, och detta
så mycket hellre, om traditionen kunde gälla yrkets eller kons-
tens hemligheter, — Men hur kunde gesäll-märkena räknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
