Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 127
Billes död för sin broder Nils’ räkning sökt det genom Billes
frånfälle lediga pastoratet samt redan den 12 januari 171 1 för
broderns räkning erhållit fullmakt därpå. ^ Postförbindelsen
mellan Sverige och Pommern var den tiden af en sådan be-
skaffenhet, att bröderna under hela vintern icke kunnat med-
dela sig med hvarandra. Först i mars månad fick därför
Nils Grubb underrättelse om, hvad som händt, och erhöll dä
på samma gång afskrift af sin fullmakt på Umeå pastorat.
Anders Grubb hade tvifvelsutan trott, att hans broder
Nils utan tvekan skulle föredraga kyrkoherdebefattningen i
fädernestaden framför den, såsom af det föregående synes, med
åtskilliga obehag förenade professuren vid det fränmiande uni-
versitetet. Budskapet blef dock icke alldeles så välkommet,
som han föreställt sig. Vi låta den nyutnämnde kyrkoherden
själf skildra sina känslor vid underrättelsens mottagande genom
att meddela det bref, han den 25 mars samma år skref till
biskopen i Hemösand, Georgius Wallin. Brefvet lyder så:
»Högvördige Biskop!
Höggunstige Herre och Patron!
Med sista post från Sverige bekom jag emot min väntan
och förmodan en fullmakt på Umeå församlingars pastorat,
hvarmed den kongl. höga senaten mig täckts benåda. Jag
bekänner gärna, att jag i förstone därvid mycket indifferent
var, efter jag genom Guds nåd med stor möda och omkostnad
på åtskilliga universiteter förskaffat mig de kvaliteter, att jag
den mig vid detta universitet i nåder förunte profession med
renommé och mina disciplars nytta förestå kunde,* dock när
jag betänkte, att jag sådant måste anse som en särdeles Guds
skickelse, erkänner jag det för en särdeles stor nåd både af
Gud och höga öfverheten, erkänner ock med skyldigaste tack-
samhet de höga patroners rekommendation, som därtill kontri-
buerat, ibland hvilka jag intet tviflar att räkna Eders Högvör-
dighet såsom den förnämste. Och som jag nu kommer att
stå under Eders Högvördighets höga disposition såsom min
^ Riksreg]8tratux«t för nSmnda dag.
’ I sm sjftlfbiografi iGrUarar han, att han tyckte sig yara »liksom natns ad
vitam academicam», hvaitill han ock hade »en ogemen lust och inclination».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
