Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 66 EDVARD WERMOBAMTZ
nåden aren I frälste genom tron; och det icke af eder, Guds
Sfåfva är det; icke af gärningar pä det ingen skall berömma
sig’, samt Rom. 1 1 : 6 : ’Är det nu af nåd, så är det icke af
gärningar, annars vore nid icke nåd’, och Rom. 3: 24: ’Vi
vs^da rättfärdige utan förskyllan af hans nåd, genom den för-
lossning, som i Kristus Jesus skedd är*.
Nu först fattar hon hvad det ordet allena i sanning be^
tyder, hvilket förut, så länge det låg allenast i förståndet och
på tungan, var för henne blott ett dunkelt och likgiltigt tal.
Ja det ordet allena gläder och tröstar nu så mycket mer
hennes bedröfvade hjärta, som hon så handgripligen känner
och ser, att om Gud skulle tillika med Kristi förtjänst fordra
den allra ringaste värdighet eller förtjänst af .henne själf, så
måste hon alldeles förtvifla, emedan hon icke finner någon
gnista eller det ringaste grand af sådant hos sig.
Denna hjärtats tro, som håller sig fast och hårdt vid det ordet
allena, är af den oföränderliga art och beskaffenhet, att den
aldrig kan vara utan kärlek och goda gärningar. Ty äfven
därför, att en sådan trogen människa tror af hjärtat, att hon
allena genom Kristus och för hans skull, blir rättfärdig och
salig, just därfbr älskar hon Kristus. —
När nu kärleken till Jesus, och allra mest genom det
ordet allena är upptänd i hjärtat, så flyter denna nödvändiga
påföljden däraf, som Kristus talar om Joh.*’i4: 23. ’Den mig
älskar han varder hållande min ord/ —
Detta är äfven hvad Johannes af egen förfarenhet talar
I Joh. 5: 3: ’Det är kärleken till Gud, att vi hålla hans bud,
och hans bud äro icke svåra’. Orsaken är denna, som för-
farenheten lärer, att hvad en gör af kärlek, det faller honom
icke svårt, huru svårt det eljest i sig själf synes. — — —
Däremot vittnar Luthers företal till Romsirebrefvet och
erfarenheten, att denna tron, att vi allena genom Kristus blifva
rättfärdiga och saliga, så länge den som en mänsklig dikt och
tanke sitter allensist i förståndet, tankarna och munnen, kan
den icke förvandla hjärtat till något godt, därför följer ock
ingen bättring i lefvernet, utan den förer fastmer till säkerhet
och ogudaktighet. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
