Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 68 KDVAED WERMCRANTZ
Nu Vilja vi gå vidare och betrakta de rätta goda gär-
ningar, som på ofvan berörda sätt härflyta af den rätta hjär-
tans tron, och se, af hvilken beskaffenhet de äro, om de hafva
någon inbillning med sig samt någon förtjänst eller värdighet
Härvid bör en veta, att som de verkas af tron och af henne
härfl3rta såsom en frukt ai sitt träd, så äro de ock af samma
art och natur, som tron är.
Nu är den rätta tron, såsom vi sett af den beskaffenhet
och natur, att den ej tål bredvid sig i hjärtat något tycke eller
inbillning af någon förtjänst eller värdighet, utan vill hafva
att göra allenast med Kristi förtjänst; ty äro ock hennes fruk-
ter kärleken och goda gärningar af samma art och egenskap,
att de aldrig hafva med sig något tycke och inbillning om
förtjänst och värdighet. Därför anser den trogna människan
sina goda gärningar, som hon gör, som en nåd och gåfva af
Gud, hvilken har gifvit henne förstånd, vilja, håg och krafter
att vandra i goda gålrningar såsom himmelska seder, men inga-
lunda såsom någon egen förtjänst — — —
Hon förstår Pauli ord Ef. 2: 10: *Vi äro Guds verk,
skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, till hvilka Gud
oss tillförne beredt hafver, att vi uti dem vandra skola’. Däraf
ser och vet hon, att hvarken hennes förstånd, håg, vilja eller
krafter att utöfva goda gärningar är något hennes verk, eller
någon hennes egen förtjänst, utan att hon såsom pånyttfödd
med alla| sina andliga lifskrafter är ett Guds verk, skapadt i
Kristus till goda gärningar, och att Gud och icke hon själf
henne därtill beredt hafver.
Därför prisar och lofvar hon Gud, att han af idel nåd
har skapat och beredt henne till ett sådant verk, men beröm-
mer sig icke själf däraf, mindre af någon värdighet och för-
tjänst, som hon därmed inlägger.
Sant är väl det, att som vår natur är fördärfvad och för-
vänd igenom fallet, så vill den ock förvända Guds ordning
och sanning och vill alltså af gärningarna, som äro en näde-
gåfva af Gud, göra en förtjänst hos sig själf — — — •
Men då Guds trogna barn äro vana och öfvade
att; gifva akt på sig själfva, så märka de straxt, när detta
hemliga förgiftet vill smyga sig fram, och då bryta de straxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
