Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I70 EDVARD WB&ICCBAICTZ
för sin egen bekvämlighet S&dana kallar Jesus ljumma och tor-*
klarar sig vilja utspy dem ur sin mun (Uppb* 3: 15—16).
För att kunna släppa till själens alla krafter bör en laga
så, att i honom uppväckes en innerlig trones begärelse» läng-
tan, trängtan hunger och törst efter det vi vilja bedja om, ty
denna hjärtans längtan att få det vi bedja om drifver icke
allenast människan att med yttersta flit gripa an sina krafter
i bönen, utan det är den rätta magneten, som i trone drager
bönhörelse och kraft från Gud och Herranom Kristo.
Ett märkligt prof härpå hafva vi i kvinnan, som lidit
blodgång i 12 år, Luk. 8: 43 — 48. — — —
Hvarför drogo icke de andre, som i trängseln rörde vid
Kristus, någon kraft af honom? De hade icke den magneteo,
det är begärelsen och längtan efter någon kraft af honom med
tro och förtröstan, som denna kvinnan.
Skedde nu detta i ett lekamligt mål och i Kristi för-
nedrings stånd, huru mycket mera äro vi försäkrade, att när vi
med innerlig hjärtans längtan i trona under en allvarsam bOn
röra vid och klappa på Jesu förbarmande hjärta, som nu för
vår skull sitter på Guds högra hand i sin härlighet, så skall
han låta denna magneten draga kraft och bönhörelse ifrån sig.
Med de andre, som äfven följde med Kristus och rörde
vid honom, men drogo ingen kraft af honom, efter de ingen
begärelse hade därefter, kunna alla de liknas» som väl dagli-
gen bedja sina vanliga böner, men hafva ingen allvarsam be-
gärelse att få det de bedja om.
Dessa bedja ock icke till den ändan, att de skola fS.
något af Gud, utan att de med sina böner vilja gifva honom
något. De mena göra honom, men icke sig någon besynner^»
lig tjänst, ära och heder.
Den andra egenskapen, som under bönen bör noga iakt*-
tagas, är det, att en skall fästa alla sina tankatr och håg på
hvart ord, som en utgjuter i bönen, så att en icke släpper ut
något ord, som en icke med alla förståndets krafter på det
noggfrannaste betraktar och tänker vid hvart ord, hvad det
ordet har att betyda och innebära. Gror en det förra troligen,
nämligen arbetar i bönen med alla hjärtans krafter så kan
detta så mycket lättare verkställas; ty det är att veta, att nAr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
