Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 EDVARD WERMCKANTZ
verkställa det. Till exempel: när du beder i Fader vår: ’Hel-
gadt varde ditt namn’, så bör du dessemellan använda all din
yttersta flit, att Guds namn efter Luthers förklaring må i verket
hos och uti dig helgas.
Då hör Gud människans bön och kommer till henne med
sin nådes hjälp, medelst hvilken hon allt mer och mer kan
helga Guds namn; ty hit hör det som Kristus säger i Luk.
19: 26: ’Den som hafver, honom skall varda gifvet, och den
som icke hafver, honom skall ock varda ifrån taget, det han
hafver’.
Tvärtom de som icke bemöda sig om att verkställa och
göra hvad de hafva bedit om utan göra fast mera däremot^
de visa därmed, att de ej hafva något allvar med sin bön, ej
heller hafva någon begärelse och åstundan att få, det de bedit
om, och således betyga de, att de med sin bön icke åstunda
eller vilja hafva något af Gud, besynnerligen när de bedja om
det andliga, om hvilket de äro ganska kallsinnige, utan vilja
hellre gifva Gud något och likasom lägga inför sig något hos
honom och sätta honom lika som i någon förbindelse därmed.
Sådana bedjare äro alla de, som icke hafva den salig-
görande tron, att de allena genom Kristus blifva rättfärdiga
och saliga, i hjärtat. —
Att dessa alls ingen begärelse hafva att fä, det de bedja
om, och att de det ganska litet akta, visar deras äfven stora
tröghet i bedjande.
Trodde de, att Guds nåd och de andliga gåfvor, som vi
i alla böner bedja om, vore sådana stora och öfversvinnerliga,
så dråpliga och höga saker och gåfvor, som de i sanning äro,
och hade alltså en rättskaffens begärelse, hunger och törst
därefter, ack, huru oförtrutna skulle de icke då vara att bedja
därom! Huru villiga skulle de icke vara att följa Kristi råd
(Luk. 18: I) att alltid bedja och icke förtröttas.
Men så länge detta är doldt för deras ögon, kan det
ofta ses på deras utvärtes åthäfvor, med hvad otålighet de stå
under bönen och längta efter att denna må bli all. De äro då
i sitt sinne förnöjda, att de fulländat sin gudstjänst och gifvit
med sin bön Gud, det Gud tillhörer. Nu. mena de, att de
hafva full frihet att hela dagen nedsänka sina tankar, håg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
