Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIP OCH VERKSAMHET 1 73
sinne, diktan och traktan i världens fåfängliga väsende eller
rättare oväsende.
Tänk om en fattig man visste, att han med sin trägna
uppvaktning och sitt dagliga tiggande och bedjande vid ett
hof pä ett eller flera år skulle ändtligen få och vinna ett
kapital af tio tusen riksdaler eller mer, hvaraf han visste sig
kunna må väl i alla sina dagar, huru skulle han icke vara
oförtruten att i tid och otid uppvakta och bedja! — -^ —
Men de dråpliga andliga gåfvor af Gud, emot hvUka all
världens rikedom och härlighet är idel träck, skam och skada,
af hvilka hon kan må väl och öfverväl i all evighet, dem vär-
derar och aktar den blinda människan så litet, att hon håller
dem icke värda att vara så oförtruten att söka och bedja om
dem, som om det världsliga.»
Mot slutet af predikan talas om kristendomens förfallna
tillständ, hvarvid bland annat yttras: »Att vår kristendom är
förfallen det är nu redan så uppenbart hos alla förståndiga,
så att ingen tviflar därpå, som ser, huru på alla orter i vår
kristenhet jämmerligen och ömkligen tillstår, så att vi hos de
meste af våra kristna i lefvernet icke skola finna något, om
hvilket vi kunde säga: *Si härutinnan utmärker sig denne ifrån
en hedning och visar, att han är en kristen; jag finner hos
honom det prof, som en hedning hvarken vill eller kan åstad-
komma*. —
Detta kristendomens förfall består nu väl förnämligast
däruti, att denna heliga läran, att vi allena genom tron på
Kristus blifva rättfärdiga och saliga, blifver hos de evangeliska
sä skändligt missbrukad, som ofvantill förmält är. Jag kan icke
annat förstå, än att detta missbruk förnämligast härrör däraf,
att denna läran om den allena saliggörande tron icke blifver
i alla församlingar i en sann bot och bättringsordning som
skriften och vår kyrkas symboliska böcker föreskrifva, med
det eftertryck och allvarsamhet predikad och intryckt i hjärtat
på åhörarna i tid och otid, bittida och sent, som nödvändig-
heten fordrar, utan man är nöjd därmed, att den stannar i
tankar, och munnen. ^ — Så hafva vi i stället för en
* Jfr yttnnden af Grubbs samtida Jesper Swedberg. To t ti e: Jesper Sved-
bergiB Bi och Teiksamhet I, sid. 28, U, sid. 114— 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
