Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSz EDVABD WERMCBANTZ
vikligen måste ske och hade alltså förvandlats till en poena
och var icke n%on .poenitentia ecclesiastica.
Mot den tredje anmärkningen invänder Grrubb, att det, dä
omvändelsen ej lider något tvång, ej är underligt, att man håller
de fleste -delinkventers ja fDr skrymteri, helst när oförnekligt
vore, att de fleste visade .prof icke på botfärdigbet utan på
obotfärdighet, af hvilka prof man utan att ingripa i Guds do-
mar säkert nog .kunde enligt Guds ord döma om deras till-
stånd. De brottsliges fåkunnighet i kristendomen förorsakade
ock, att hela syndabekännelsen inför församlin^F^Q blefve skrym-
teri. »Det är för mycket sagdt», hqter det vidare, »att plikte-
pallen ej för missbrukets skull mera kan rubbas än nattvar-
den, och kan ej a^nat än gå enom till hjärtat, att högv. präster-
skapet själft gör en sådan oförmodad jämförelse. Det ena är
en stiftelse af Gud och kan af ingen människa ändras, det se-
nare är en människoinrättning. Hvad de utväxtes omständig-
heterna beträffar, så kunna och böra de rättas, ändras eller
af skaffas, när missbruket tagit öfverhand, ty då .heter det:
Ubi major est abusus quam usus, tollendus usus una cum
abusu.»
Vidare påminner Grubb om, .att det finnes många laster
lika vederstyggliga som otukten, för hvilka man dock ej kom
på pliktepallen, t. ex. öfverdådigt fylleri, hvilken last försko-
nades för pliktepallen, ehuru hon i Guds ord hade lika rang
med både hor och mord. »Och sanningen att säga», yttrar
han slutligen: »otuktss3mden är medfödd, men fylledlasten är
själfsvåld och ovana och således mindre medömkan, .men större
straff värd.»
Gent emot prästerskapets påstående i fjäide punkten ut-
talar Grubb den förmodan, att man snarare skulle Icunna visa,
att de, som begynt något nytt, först och främst börjat med
läran, att man åtminstone kunde anföra lika många exempel
därpå, som att de börjat med kyrkoceremonierna. Gröta hof-
rätt hade endast och aUenast i betraktande si de mänga och
fasliga barnamorden väckt frågan, hvarfbr det nu ej kunde
sägas, att man här begynt föra nyheter på banan till försam-
lingens oro.
I sammanhang härmed påpekar Grubb, att genom 1686
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
