Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 EDVARD WKRUCRANTZ
dighet. Kyrkolagen innehöll nämligen (kap. 9 § 4) en be-
stämmelse, som möjliggjorde för rika personer att med pennin-
gar befria sig från pliktepallen i vissa fall. Den som försett
sig med lönskaläge kunde första gången lösa sig från plikte-
pallen med ett hundra daler silfvermynt och andra gången
med två hundra daler silfvermynt.
^ Prästerskapets yrkande på uppskof med åtgörandet till
dess alla konsistorier blifvit hörda m. m. enligt punkten 7 be-
mötes af Grubb med den anmärkningen, att det väl är mer
vårdande och högviktigare saker, som på riksdagen afgöras
än den ifrågavarande, hvilken efter inbördes öfverläggande^
skärskådande af skälen för och emot torde kunna nu till för-
samlingens bästa utan sådan vidlyftighet afgöras.
Den citerade regelns giltighet erkänner han och uttalar
blott den önskan, att man äfven vid andra tillfällen, då den
lika väl kan tillämpas må ihågkomma den.
Slutligen underställer han saken ridderskapets och adelns
mognare ompröfning under förmodan, att alla betänkligheter
mot ständemas justitiedeputations betänkande nu skulle häfvas,
så att pliktepallen antingen blefve alldeles afskaffad eller åt-
minstone inskränkt, i hvilket senare fall han ansåg det önskligt»
att den blefve behållen endast som en skampall utan att ställas
i omedelbart samband med absolution, hvilken kunde gifvas
enskildt, så snart själasörjaren funne syndaren vara botfärdig
och sålunda kunde med trygghet försäkra honom om nåd hos
Gud. Till sist anför han såsom ett ytterligare skäl för plikte-
pallens afskafTande det fasliga menederi, till hvilket allt för
många manspersoner göra sig skyldige, som ej vilja erkänna
sin otuktssynd, hvartill fruktan för pliktepallen vore den för-
nämsta orsaken, och hvilket hade till följd, att man knappast
kunde få reda på fadern till hvart tjugonde oäkta barn.
Prästerskapets motstånd mot denna af Grubb påyrkade
reform förorsakade emellertid, att den icke förr än år 1741
blef delvis 1 och först år 1855 fullständigt genomförd.
^ KoDgl. Maj:ts förordniDg den 18 dov. 1741. R« G. Modée, Utdrag ur
Publique Handlingar III, Sthim 1749, sid. 1 801 — 1802.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
