Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 2 E. BERGMAN
De teologiska stridsfrågorna.
Vi öfvergå nu till att taga i skärskådande några af de
viktigaste teologiska stridsfrågor, som under denna process
kommo till tals. De äro öfverhufvud de samma, som vid
denna tid allmänt upprörde sinnena, ehuru de helt säkert un-
der förevarande rättegångsförhandlingar kommit att behandlas
mer än vanligt utförligt och inträngande. De hafva äfven för
vår tid ett särskildt intresse, då många af dem ånyo uppdyka
till förnyadt afgörande. — Vi iakttaga den historiska ordnings-
följden, på samma gång vi vinna den bästa utgångspunkten
att förstå Molins åskådning i det hela, då vi börja med redo-
görelse för hans teoretiska utgångspunkt, hans åsikter
De illuniinattone.
Molin förband på det närmaste teori och praxis, hufvud
och hjärta, insikten i gudomliga ting med lifvet inför Gud, i
gemenskap med honom. Då det sedliga vore något allmän-
mänskligt — så gällde detta ock om den andliga kunskapen.
Med denna uppfattning af den religiösa insikten såsom upp-
kommen genom »naturens ljus i människans samvete», hvar-
med Molin förstod Guds egen inverkan på människans själs-
förmögenheter eller det, »att Kristus, såsom varande det sanna
ljuset, som upplyser alla människor, som komma i världen, af
naturen har tillgång till alla människors hjärtan, hvilka ej af-
siktligt sluta sig i sjmd till för honom» — med denna upj)-
fattning kunde han ej inskränka den salighetsbringande kun-
skapen endast till kristenheten. Äfven hedningame kunde
blifva saliga, om de anammade detta ljuset och af det läte föra
sig framåt. Ur anförandet ad prot. den 31 maj 1734 må föl-
jande såsom belysande anföras: »Uti benämnda konsistoriiproto-
koU på den frågan, om någon kunde blifva salig genom na-
turens ljus, anhåller jag, att med naturens ljus icke måtte me-
nas, som höUe jag före, att människan i sitt förnufts eller för-
stånds krafter vore bekväm något att tänka såsom af sig själf,
utan äro vi till något bekväma, så är det af Gud. Utan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
