Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RKLIQI0N8MALET MOT STUDE^’TK^• ERIK MOLIN 233
för uppnåendet af förbindelsen med det öfverjordiska, med
Herren Kristus, skulle mer eUer mindre skjut£us åt sidan. Själen
hade ju redan genom ett djärft språng knutit ett omedelbart,
innerligt och förnimbart band med himmelen, och det var i
känslan däraf som sJlt, hvilket hade karaktären af något yttre,
kom att intaga en underordnad plats.
Molin säger: »Vår Frälsare har för sina trogna insatt
öfhingar (= sakramenten), som utgöra en motsvarighet till det
invärtes, som han själf i dem ville verka genom sin Ande, och
som skulle leda dem därhän, att låta honom hos sig utföra
sådant. Alltså var dopet en handling, hvstrigenom Herren
ville antyda, huru vår gamla människa skulle helt och hållet
blifva begrafven i hans död, i gemenskapen af hans lidande
och död i tron, och dagligen en ny människa uppkomma och
uppstå, som i rättfärdighet och renhet lefver inför Gud. Sådant
kan omöjligt fuUbordes i och med dopets förrättande, utan kan
ha påbörjats förut, eller påbörjas under eller efter dopets mot-
tagande.
Likaså är nattvarden tydligen insatt till Kristi åminnelse
för att erinra själarne, att han är det lefvande brödet, hvilket
de som i tron öppna sina hjärtan och hjärteligen därefter
hungra, kunna njuta så väl under, som före och efter sådan
utöfhing . . .
Dock är jag icke emot det närvarande bruket att barn
döpas, blott så att vid mognare år, då de kommit till förstånd,
dop>ets ändamål och vikt blir dem allvarligt föreställd... sä
måste ock de, som begå nattvarden, beflita sig om en allvar-
lig bot och tro, så framt de ej vilja göra sig skyldiga till den
domen att blifva ansedda som föraktare af Herrens lekamen,
som i nattvarden blir dem föreställd, huru den skall med trons
mun af dem åtnjutas.»
Klart är, att Molin vid sina tankar om kyrkan närmast
fattade henne i sikte från den inre, förborgade sidan, såsom
en communio sanctorum et vere credentium. Härom finnas
många yttranden hos Molin, som synas vittna om klar och
sund blick för förhållandena. Något må anföras: »öfverhetens
goda mening att låta stifta kyrkor och underhålla kyrkotjä-
nare är vi.«4serligen att lofva, i det den därigenom vill bringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
