Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RKLIGIONSMALET MOT STUDENTEN ERIK MOLIN 235
kallade tjänare? Måste det då icke falla åhörame själfva tUl
att pröfva herdame och hålla sig allena till dem, som de kunna
erkänna för Guds tjänare? Läto icke apostlarne sina åhörare
full frihet att jämföra deras predikan med Guds ord? H var-
för skulle man då nu fråntaga åhörarne det, som tillkommer
dem såsom förnuftiga människor, nämligen att se med egna
ögon? Men lögnen skyr alltid ljuset, och därför få åhörame
med förbundna ögon blott tro, att deras lärare, hurudana de
än äro, måste vara sanningens budbärare. Det är ganska
märkligt, att ehuru Paulus insatt lärare och tjänare, så bjuder
han dock allvarligen församlingarne att pröfva andarne och
icke tro hvar och en ande. Men nu vill man icke låta pröfva
sig, utan allt som talas från predikstolen måste vara, såsom
vore det taladt från höga himmelon, och de stackars människorna
få icke sätta det på något prof, ty det vore, menar man, att
icke sätta tro till Guds ord. Nu tillstås det dock, att då en
ordentligt tillsatt lärare lärer emot den antagna läran och ord-
ningen, så blifver hans ämbete oriktigt och falskt, och hans
ordentliga kallelse skulle icke gifva en sådan falsk lära i äm-
betet någon kraft. Så erkännes det dock, att den yttre ställ-
ningen ingalunda gör ämbetet, utan en rätt andlig författning
i lära och lif först befordrar den jitre ställningen till sitt ända-
mål. Hvar och en inser då, att man icke af den yttre ställ-
ningen kan berömma sig af att vara Kristi tjänare, utan att
en helt annan fullmakt och insättning måste därför uppvisas,
nämligen att de skola inför allas semiveten kunna bevisa sig
såsom uppriktiga evangelii tjäncire och trogna sanningens
vittnen.»
Läran om apokatastasis omfattades med förkärlek af
pietistema. Man skulle då kunnat vänta, att Molin öppet slutit
sig till denna lära, men så är icke fallet. Han uttrycker sig
alltid mycket försiktigt i detta stycke. Dock vill han icke
vara med om den uppfattningen, att människans öde för evig-
heten vore afgjordt med hennes utträde ur detta jordelifvet.
Allra minst deras, som icke här haft tillfälle att fullt afgöra sig
för eller emot Kristus. Intill änden, eller till domens dag, stode
en möjlighet öppen för en förändring i själens tillstånd. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
