Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSHIlET mot STX7DENTEN ERIK MOLIN 237
Molins teologiska position, hans karaktär och personlighet.
Af hvad nu anförts rörande Molins åsikter framgår till-
räckligt, att han i mångt och mycket afvek från vår kyrkas
lärosätt och icke häller haft syn för betydelsen af hennes egent-
liga principer. D:r Alstrin har kallat honom en discipulus
Dippelii, och detta säkert med viss rätt Molin har själf er-
känt, att han studerat Dippels skrifter, som denna tid gjorde
ett visst intryck äfven i Sverige. MoUn var dock en alltför
själfständig^ tänkande person för att blindt svärja någon mästa-
res fana, hälst han ock på många ställen talar om faran att
gå till människor och hos dem söka lärdom i stället för hos
Gud. Af den sarkastiska hånfulla tonen i de Dippelska pam-
fletterna märkes hos Molin för öfrigt ej ett spär. Att inordna
honom bland de genuina pietistema af Speners och Franckes
skola är trots all öfverensstämmelse ej heller möjligt. Han
delade icke deras förkärlek för konventikelväsendet, liksom ock
hans teoretiska åskådning i mycket afvek från deras. Snarare
skulle man vilja gifva honom en plats bland den s. k. mystiska
riktningens kristna, hvilka vid denna tid utan yttre samman-
hållande band lefde spridda här och där såsom de stilla i lan-
dena och förde den inre personliga kristendomens och världs-
försakelsens talan. Man tanke på sådana personer som Gottfr.
Arnold, Poiret, Madame Guyon och andra. Deras mission har
helt säkert varit af sin betydelse för kyrkan, ehuru de mot
henne i så mycket kommo att uppträda såsom anklagande
vittnen, hvaraf ock deras så ofta tragiska öden finna sin för-
klaring. Man må väl vid deras bedömande ej anlägga en
senare och lugnare tids rättläriga måttstock utan komma ihåg,
att det låg i de historiska förhållandena att »mot en ensidig
uppfattning af kristendomen såsom försoningsmedel sattes en
lika ensidig uppfattning af henne såsom etiskt-religiöst för-
nyelsemedel». Hvad Molin särskildt beträffar, synes det höjdt
öfver allt tvifvel, att han varit en innerligt religiös person med
vida öfvervägande positivt kristliga syften. Den frågan må
därför lämnas öppen, om icke de kyrkliga myndigheterna gjort
för sakens egen skull bättre i att låta honom fortsätta att, låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
