Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 K, BEROMAN
jag nu släpat därmed i 14 dagar, blef jag i mitt sinne sä för-
strödd, att jag cdls ej visste, hvar jag var hemma. All min
forna sinnesfrid var borta. Då tänkte jag: hvad, huru skall
härmed utfalla, det är ju världen, som du måste tjäna; du kan
ju bruka dina krafter, som tillhöra Gud, på bättre ting och
lämna detta åt dem, som sålt sig åt världen. Gud kan ju rik-
ligen gifva dig ditt bröd på ett annat sätt, ja, du måste bort!
Alla dessa öfverläggningar voro nu visserligen helt riktiga,
men där fattades dock en liten fråga: Herre Gud, huru vill
du, att jag skall göra? Men jag fick till svar: du skall blifva
kvar. Jag förundrade mig visserligen öfver ett svar, som så
lopp emot mina egna bästa tankar, men hvad var att göra?
Jag fann ingen undanflykt utan repUcerade blott: Herre Gud,
vill du att jag skall blifva kvar här, så måste skulden blifva
din, om jag här fördärfvas. Men jag kan inför Gud, som mig
känner, betyga, att från den stunden all mångfaldighet ej var
i stånd att förströ mitt sinne eller draga mig ur Guds när-
varo och frid, tills jag åter begick någon otrohet, fast jag väl
kunde ha underlåtit det. Därför må ingen förebara sina världs-
liga omständigheter, att han icke kan komma och vandra med
Gud. De världsliga tingen blifva ju gudomliga, när man före-
lägger Gud dem och däri fuUbringar Guds råd och vilja.»
Molins arbete kom ock att hufvudsakligen bestå i annat
än det, hvartill hans egentliga kallelse dref honom. Han sä-
ger: »Ända från mina spädci, oförståndiga barnaår har jag i
mitt inre försport en ovanlig dragning att vara andra själar
till uppbyggelse, hvaraf jag ock blef föranlåten att redan vid
14, 15 år inhämta någon kunskap i lappska språket och däri
också verkligen profiterade, så att det blott felades öfning och
vana, i akt och mening att utgå till lapparnes förmaning, hvar-
till jag ock 1726 hos ven. konsistoriet mig anmälde.»
Molin var ock väl bekant med sina brister och skydde
ej att förödmjuka sig, där hans samvete det bjöd: »Jag har
väl erfarit och mäste dagligen erfara det, hvad möda, vaksam-
het och aktgifvenhet det kostar att hålla sina tankars brusande
vågor i tygel, hvilket för mänsklig förmåga är och blir en
omöjlig sak, till dess, då man liksom utan frukt -utarbetat alla
sina krafter, den omsider kommer, som näpser vinden och haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
