Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSMÅLET MOT STUDENTEN ERIK MOLIN 243
Consistorium har Molin på tillfrågan tillstått, att han läst Dip«
pels skrifter. Consistorium erkänner själf uti sitt till hofrätten
aflåtna bref, att Molin är af dem vorden förförd, men att Mo-
lin sökt förföra andra eller sina saravetsmål utsprida, däruti
finner jag honom icke vara öfvertygad, ty hvad hans latinska
skrift angår, så har han densamma, uppå d:r Schyllbergs be-
gäran uppsatt och till honom afgifvit, hvilken mot Molins vilja
samma skrift uti Consistoriet inlefvererat och henne ryktbar
gjort Och gör en studerande yngling bäst, när han hos sig
finner samvetsmåi, att gifva sådant sina lärare och docentes
tUlkänna, som böra honom på rätta salighetens väg undervisa»
h varigenom en sådan villf ärande människa ej kan sägas några
sina satser utsprida. Denna skrift, som Molin författat, har
Consistoriet till hofrätten insändt, af hvilken de präster, som
blifvit anbefalda Molin att undervisa, fått part Under allt
detta har Molin agerat passive et defensive och därvid svarat
den honom frågat. Det är fuller visadt, att Molin inför Con-
sistoriet tillstått, att han verterat sin latinska skrift på svenska
och samma version lemnat till direktören Svebilius, men det
kan jag ej anse som något utspridande eller att han därmed
Svebilius förfört eller sökt förleda, efter han endast på hans
begäran lemnat honom ’ af skriften part. Varandes han icke
öfvertygad att uti predikningar hafva förebragt något af sina
irriga satser, utan betygar han, det han alltid afhållit sig från
stridiga meningars anförande, ej heller har han sina satser
förebragt i samkvåm, fast Consistoriet förmäler sig hört
annat berättas, hvarpå dock intet skäl mot Molins förnekande,
finnes. Denne Molin har nu en lång tid suttit i arrest efter
höga öfverhetens befallning. Härvid har icke höga öfverhetens
afsikt varit att vara en härskare öfver hans samvete eller
utaf denne sin undersåte fordra en tvungen bekännelse, utan
att genom ett sådant incommodum gifva honom anledning att
eftertänka, om ej någon inbillad klokhet eller äregirighet bragt
honom uti villfarande meningar, särdeles som många, såsom
uti allt annat, så ock uti religionen, vilja vara fiymodiga. Detta
incommodum har syftat icke allenast på Molin, utan ock på
andras nytta, att de därigenom måtte blifva afskräckte att af
någon lättsinnighet göra mot conscientiam rectam. Men ehuru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
