Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Meyer. En teologisk strid under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 E. MEYER
ves det mindre hos oss, så tankes det ej heller så fritt, så
själfsvåldigt som mångenstädes annars». ^ Emellertid blef den
där snart känd, om ock i början ej så högt uppskattad, åt-
minstone skrifver Alnander 2 månader senare till Liden: »Du
skrifver om Knös Théol. Practica, att hon ej behagar Göttingen-
ses, såsom ej i nog smak skrefven. Det må så vara, fast jag
ej vet om Boken derföre icke må likafullt recommenderas». I
alla händelser synas meningarna i så fall hafva varit delade,
ty samma dag som Alnanders bref är dateradt, förekommer 1
Göttingische Anzeigen* en recension, som enligt hvad seder-
mera upplystes, var af ingen mindre än professor Walch, och
som ger de amplaste loford åt Knös’ bok, kallande dess för-
fattare en rättskaffens teolog, som ej blott har kunskaper och
erfarenhet, utan äfven i sitt arbete går till väga med ordning,
tydlighet och grundlighet samt äger en vidsträckt beläsenhet
I arbetets plan klandras väl ett och annat, men i det stora
hela är recensionen ytterst välvillig.
Uti sitt nyss citerade bref underrättar Alnander vidare
Liden om »att Prosten Munck nyl. stigit upp och i Lärda Tid-
ningen uppenbarligen antastat hanne (Knös* bok) och des för-
fattare, med all den hårdhet, som ej finnes utan hos en oför-
sonlig fiende». Den treåriga striden, för h vilken strax skall
redogöras, hade då kort förut utbrutit
Prim. teol. adjunkten och prosten, sedermera biskopen,
Petrus Munck var till lynne och egenskaper mycket olik sin
motståndare. Liksom Knös känd för stor lärdom, saknade han
dock dennes oegennyttiga kunskapsbegär och framför allt hans
flärdfria väsen. Han ägde en mycket hög gfrad af själf-
känsla och var därtill en myndig och häftig natur, mera fruk-
tad än älskad. Alnander kallar honom »en både god och
snäll man», men därom voro meningarna ganska delade. Som
katederkari förstod han att sätta sig i stor respekt på grund
af sin slagfärdighet. »Genom sin manliga figur, alfvarsamma
anlete, sin starka stämmat, sin förmåga öfver språket och lätt-
^ Detta liksom de följande citaten ur bref till Liden är håmtadt ur den
Lidi-nska b re tvä. x Lingen G. 151 på Upsala universitetsbibliotek.
’ 1769 sid. 471.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
