Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia. II. Visby stift under Spegels ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 H. LEVIN
höll ej Spegel konungens skrifveke, förrän han kommit öfver
till fastlandet i och för riksdagen på hösten 1682 — den öpp-
nades d. 7 oktober — och sedan dröjde det ett par är, innan
han återkom till sitt stift. Under tiden hade han nog lyckats
få hela rannsakningen inhiberad. ^
I sammanhang med hvad som hittills blifvit anfördt i
fråga om prästvalen under Spegels tid torde något böra tillag*
gas för att belysa tillvägagångssättet i allmänhet vid dessa
val Den gamla kyrkoordningen föreskref,* att, när någon
församling behöfver präst, skall han »först fly till Gud med
bönen, begärandes af honom härtill råd och hjälp». I enlig-
het härmed förordnade Spegel, att när pastor i församlingen
dött, skall bön hållas sex veckor därefter, »att Gud ville för-
sörja hjorden igen med en trogen herde».
Som vi redan sett, hade K. M:t resolverat, att församlin-
garna skulle få njuta sin rätt af gammalt att kalla och pre-
sentera präster. Spegel visade sig också mån om att iakttaga
denna församlingamas rättighet, liksom dessa å sin sida icke
gärna tilläto, att deras rätt åsidosattes. Utöfvandet af denna
rättighet kunde ske på två olika sätt Det vanliga var, att
prästvalet först togs i öfvervägande i kapitlet. Sedan detta
träffat sitt val, öfversändes den utsedde till församlingen med en
^ Äfven här erbjuder sig en parallell mellan Spegel och Hahn. K. M:t
förklarade i den denne senare gifna res. af d. 15 juli 1680, att han icke vore sin-
nad alt pardonnera de präster, som under kiiget varit otrogna och förledt sina
åhörare till otrohet. Det kunde dock medföra svårigheter att genast »angripa» dem.
K. M:t vore därföre till freds med, att biskopen så länge med iSmpa umginge och
genom sin vanliga goda conduite disponerade de öfriga af prästerskapet, som för-
hållit sig ärligen, därhän, att de >af sig qålfva» begärde hämnd och straff öfver de
aflälliga. Hahn var genast färdig att gå konungen tillhanda. Med tillhjälp af vil-
liga redskap bland prästerskapet visste biskopen också att så drifva saken, att en
af samtliga prästerskapet underskrifven petition d. 3 maj 1681 inlämnades till ge-
neralguvernören och biskopen med begäran, att de hos K. M:t skulle andraga
prästerskapets önskan, att bland annat de präster, som under kriget förgätit sin ed
och trohetsplikt, skulle efter verkställd inkvisition efter sitt uppförande behandlas.
Med h vilket berättigande det kan sägas, att prästerna framställde denna begäran
»af sig själfva*, inses bäst däraf, att äfven de misstänkta själfva underskrefvo peti-
tionen! Rannsakning företogs också, som ledde till att fleia pastorer blefvo af-
satta. Jfr Cawallin, anf. arb. I, s. 62 ff.
2 Fol. LXIII: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
