Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - O. Ahnfelt. Forskningarne beträffande processen i Rom under året 1520 angående Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN’ OCH AKTSTYCKEN 89
Forskningrarne beträffande processen i Rom under
året 1520 angående Luther.
En intressant uppsats af Karl MCller, Luthers römi-
scher Process, i Zeitschrift fur Kirchengeschichte, XXIV, i, s.
46—85 (häftet dateradt d. 15 april 1903) behandlar det af forsk-
ningen, sä väl den profan- som kyrkohistoriska, hittills nästan
alldeles åsidosatta processuella förfarandet mot Luther. Nya
källor ha visserligen icke stått Muller till buds. Själf beteck-
nar han såsom det bästa resultatet, till hvilket hans eget för-
sök kunde leda, om till följd däraf akterna från processen i
Rom, till hvilka på sin tid Pallavicino (Istoria del concilio di
Trento) haft tillgång i vatikanska konsistorialarkivet, blefve
återfunna. Värdefulla • resultat torde dock kunna sägas ha
framgått redan af Mullers egna undersökningar.
Sålunda sprider hans utredning rörande det bekanta breve
af d. 23 aug. 1518 till Cajetan, kardinallegaten för Tyskland,
nytt ljus öfver detta aktstycke. Mot dess äkthet anförde redan
Luther orimligheten af, att dom och bann skulle få afkunnas
på en tidpunkt, då ännu icke hälften förflutit af de 60 da-
game, hvilka voro honom förelagda genom den af Hieronymus
(och Silvester) utfärdade stämningen. Brevets äkthet torde
emellertid efter Ulmanns undersökningar (Studien zur Ge-
schichte des Papstes Leo X i Deutsche Zeitschr. f. Geschichts-
wissenschaft lo, i ff., 1893) böra anses höjd öfver allt tvifvel.
Det påfallande i dess innehåll förklarar Muller ur hela sam-
manhanget i processen och den kuriala praxis. Han ger här
en äfven för det följande viktig utredning af »notorietetens»
begrepp och dess processuella följder. Särskilda arter af det
s. k. notorium facH voro not. facti permanentis, då ett kändt
faktum ej kunde genom uppskof döljas utan genom permanens
bekräftades, och not, judici et aliis, då faktum ägt rum inför
domaren själf, ipso (judice) pro tribunali sedente. I bägge
fallen blef den vanliga processen och framför allt bevisning
mot den anklagade öfverflödig. Han instämdes blott för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
