Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIn KN studieresa i TYSKLAND 184^—1844
på de svarta sidenbyxorna, hvilka vid knäet aflösas af be-
släktade strumpor, som med allt för smal uppriktighet smyga
ned i lätta skor — detta ’par nobile fratrum’ var Raumer
och Boekh, dåvarande rektorn och talaren för dagen. Kom
så en man med becksvart hår, judiskt utseende, sofvande ögon
och distraherad uppsyn — Neander — och vid hans sida en
smårund liflig figur — Twesten — Berlins Johannes Petters-
son — mutatis mutandis. Efter dem kommer en erinran om
Excellens De la Gardie — det är Marheineke, med allvarlig,
nästan stelnad min, hvars lugn icke rubbas, äfven om den
gedigna humor bryter fram, som öfveraUt genomskimrar an-
letsdragen. De följande exemplsiren af ’Sapientia divina’ och
den vida manstarkare raden af ’Sapientia humana’ var det
knappt tid att beskåda. Märktes likväl, att af Hegelska filo-
sofer ingen var närvarande mer än Gabler — han är den ende
som har full lön — de öfriga lära icke få någon fyllnad.
Den där långa, magra karFn med de sega, uthålliga dragen
är Trendelenburg — den där ståtliga imponerande gestalten
är Johannes Muller, Den där — och den — och många,
inånga — det vill knappt taga slut annorlunda än ett deci-
malbråk, hvari de senkommande siffrorna kunna lämnas utan
uppmärksamhet. »
»Snart ruUar från katedern hela behaget af en Ciceronisk
svada. — Det är Boekh som visar ’quantum principis animus
valeat ad litterarum studia promovenda’. Den där långa ro-
busta mannen därframme, med det friska, ärliga ansiktet, han
som följer så noga hvarje afsats i ljudfallet, hvarje utvikning,
eller sammandragning af perioderna — är Zumpt En annan
frågar icke alls efter formen; men talets innehåll skulle du
kunna läsa i hans spelande fysionomi — det är Steffens, En
har somnat därborta — jag tror det är en jurist. När talet
framrullar kring Fredrik Wilhelm IV:s fötter en panegyrisk
vändning om hans ädla och frisinta vård om fri forskning, så
vänder Gabler ryggen mot en pelare och ser ut åt dörren.
’Dixi’, och så bugar talaren för epåletternas gyUene ring kring
katedern. De största odx blankaste pryda en åldrande man
med blekt ansikte — det är Eichhom. — Han gör en rund
bland gubbarna — ack, så smidiga och mjuka, alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
