Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN STUDIERESA I TYSKLAND 1843—1844 1 3
såren stod på Hegel. Om det vax morgon, middag eller afton
kan du därefter själf uträkna. Jag har hört många olika tim-
slag, morgondrömmar, middagsljus och aftonskymning — allt
i regelbunden afvexling — ett aprilväder med solsken, moln
och ostadiga vindar. Kanske märker du, att detta syftar på
filosofien och vill du fråga, huru hon för närvarande behand-
las i sin prisade metropol, så ligger svaret till en del i det
sagda. Sedan Hegel är borta, finnes här ingen ande, nog
mäktig för att kufva — ingen erkänd mästare som oemot-
ståndligt drager alla till sig. En hvar vill bli en medelpunkt,
men det faller sig något svårt att få ihop periferien. De
många försöken löpa in uti och störa hvarandra. Ingen hör-
sammar det archimediska budet ’noli turbare circulos meos’,
utan, obevekUga som soldaten, stöta de till.»
»Jag skall utpeka de mest framstående dragen i batalj-
stycket. Först ser du Hegelska drakskeppet manövrera i
storm — men du ser äfven, att hos ’kämpar ombord’ röjes
ingen bäfvan. Michelet, en djärf och öfvad sjöman, utvecklar
örlogsflaggans bjärtaste färger, ser med stolthet på den af
måstaren själf anspända tacklingen och svärjer på, att icke
en tråd skall springa. Men något springer dock — nämligen
rodret hit och dit. Gabler lägger det. åt höger, för att hålla
transcendent kurs med ’jenseits’ till synpunkt, men efter nau-
tikens strängaste regler för öfrigt. Michelet rycker rodret till
vänster. Friskt opp i vinden, säger han, diesseits till ’Rhodus’
det var mästarens egen kurs. I förstäfvens vänstra bog stå
frib\^are med bomber och raketer för att antända tempel och
kojor. Dessa ’Wildfänge’ vill Gabler kasta öfver bord för att
betrygga färden. ’Men håll’, ropar Michelet. ’Det är icke
eldens skull att gamla rucklen brinna. Det är seglaren där-
borta, från Mtinchen, han som med de mystiska seglen och
den skolastiska tacklingen håller kurs på de saligas öar, det
är han som hopstapplat brännbara ämnen i så vidunderliga
och eldfängda gestalter, att blotta ljuset antänder dem.’ Emel-
lertid vänder sig Gabler mot en djärf kapare, som redan
äntrat ^drakskeppet och söker skaka dess innersta fogningar.
Mot de af Kant, Aristoteles och Jacobi lånade anfallsvapnen
sätter Gabler den hegelska skölden — det stora slagsvärdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
