Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 J. A. EKLUND
apostel — icke är Hegel ett sanningens helgon. Jag för min
del har icke det vidlyftiga svalg, att jag kan sluka en filosof
hel och hållen, såsom ormen slukar höns — hvilket dock vore
en fördel, ty så kunde man ligga i orörlig lättja ett hälft år
och digerera. Utan jag vill nödvändigt hafva min egen insikt
med — hvilket vill säga, att jag kommer icke långt. Jag må
väl icke med dessa mina yttranden löpa fara, att du anser mig
för det medelting mellan varm och kall, hvilket bibeln antager
på något eget sätt böra häfvas ur munnen — eller att du
anser mig stå på den illa beryktade medelväg, som hvarken
bär hit eller dit. Troligen bär min väg ingenstans, och är såle-
des icke heller någon medelväg. Men huru kom jag här att
tala om mig själf ? — det begriper jag icke, ty så stor är icke
bristen på ämnen. Det var blott en förvillelse.»
Man kan nog förstå orsaken till, att Genberg icke hem-
sände detta »kätterska* bref. Det betecknar nog också på
visst sätt en tidpunkt, då hans hela filosofiska hopp var som
mest brutet. Man finner nämligen, huru han sedermera ur
det kaos, han skildrat, dock arbetar sig upp till en fastare
position. Och denna blef väsentligen den hegelska högersidans.
Mot slutet af sin Berlin vistelse skrifver han i dagboken: »Mina
filosofiska studier ligga numera för mig med mera intresse,
med större omfattning och i ljusare dager än för några må-
nader sedan».
Bland de personer, som i det föregående omnämnts, åter-
kommer ofta i dagboken Michelet Han skildras som en ung
man med lifligt och raskt väsen, med gester, som kunde för-
slå till många skådespel. Han lyfter stundom sin näfve, så
att man fruktar katedern skall springa i stycken, men han
hotar blott utan att slå tilL I sina utflykter utan koncept be-
reser han himmel och jord. Mycken svulst och bombasm och
intetsägande exklamationer. Hans trossats är denna: det är
»die deutsche Wissenschaft, som styr världen». Med allt sitt
tal om historien och dess gudomlighet — »Gott ist die Ge-
schichte, meine Herren» var ett uttryck som hördes från filo-
sofiens ämnessvenner — misshandlade Michelet historien på
ett sätt, som nog var typiskt för hegelianismens utlöpare. »Han
kommer från de stora orden och sväfvande fraserna icke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
