Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 J. A. EKLUND
högerns mera besinningsfulla allvar, som — förutom den i
religiösa afseenden olika ställningen — drog Genberg till de
senare och särskildt till den vida. mindre frappante Gabler,
Mycket intresserar honom alltjämt den géimle SchelUng.
Under den första semestern — hösten 1843 — läste han icke,
utan hade ledighet för hälsans vårdande. Om det första sam-
manträffandet med veteranen berättar Genberg: »Sökte sedan
— det var den i juli 1843 — och fick företräde hos Schelling efter
en stunds väntan i hans förmak. En väntan på Schelling —
det stora prydliga rummet fastade därunder ingen uppmärk-
samhet, icke den mjuka elastiska divanen med sammetsöfver-
draget, ty mannen med det stora namnet, som dragit en hel
samtid med sig i djup och allvarlig tanke — den mannen var
blott genom en dörr skild från mig. Dörren öppnas, och med
mer än vanlig uppmärksamhet fäste jag mina ögon på den
undersätsige mannen i gråa nattrocken, som med välvilligt ned-
låtande kom emot mig. Placerad vid hans sida i hans egen
tjänstgörande soffa i inre rummet hade jag tillfälle att be-
trakta de icke vackra, men skarpa och lifliga dragen, de ännu
eldiga ögonen under en bred panna, som prydes af en krans
af hvita hår. Profilen är skarpt, nästan barbariskt tecknad
.» Samtalet rörde sig om Sverige, där Schelling sade
sig äga många vänner, och det öfriga norden; och ville filo-
sofen hafva reda på hegelianismens utbredning i norden. Ar-
tigt beklagade den gamle, att han ej kunnat inhämta känne-
dom af svenska språket, så att han kunnat taga kännedom
om en litteratur, ur hvilken han visste, att mycket vore för
Tyskland att hämta; han hoppades, att studium af svenska
språket snart skulle vid Tysklands universiteter blifva så all-
mänt, att svenska litteraturen icke längre vore dem en undan-
gömd skatt.
Den 27 januari 1844 firades Schellings födelsedag med
en »Ständchen». En hop studenter samlades på gården, be-
lysta af facklor af drypande fur. Man spelade och sjöng:
integer vitae. Och Schelling tackade. »Då vid lifvets afton
skuggorna förlängas, så är det en Ijuf tröst att veta sig lefva
i minnet, att hafva lämnat något kvar. Och hvar kunde den
akademiska läraren detta om icke hos den studerande ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
