Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 J. A. EKLUND
efteråt för att ur den ilande strömmen upphämta hvad hon
Ican, men hon hämmar icke strömmen i dess lopp, bryter ho-
nom icke ens en annan utväg. Kunde således filosofien icke
på annat sätt lösa sin uppgift än att hon skulle instufva hela
världen i sina teoretiska kapslar och förändra allt, som med
dessas fasoner icke kunde sammanjämkas — så vore hennes
uppgift olöslig.»
Det var nog emellertid denna olösliga uppgift, som före-
as väfvade den filosofiska »öfvermänniskan» under unghegelianis-
mens dagar — och icke släpptes förr, än hela det filosofiska
systemet brast sönder mot den kantiga verkligheten.
Genberg hade väl före sin utresa egentligen icke idkat
teologiska shuiier ex professo — vi bortse från den för alla
obligatoriska examen teologicum. Under resan begagnar han
flitigt de tillfällen, som erbjödo sig, att taga kännedom om de
kyrkliga och teologiska förhållandena. Hans dagbok vittnar
dålrom. Bland de vinster, han bokför från sin resa åt södra
Tyskland, nämner han, att han fått se och lära känna katoU-
’Cismen i dess eg^a lif och gestalt Hans iakttagelser gåfvo
innehåll åt satsep, att religionen är Uf och lefnad — icke lära
i böcker. »Hvad systemerna upptaga och hårkl)rfva är af
•oändeligen ringa vikt emot den kompakta verklighet, som
företer sig i en förhandenvarande fromhetsgestalt» »De sub-
tila deduktionema i boken, den lärda utläggningen från kate-
«dern äro vindar, som blåsa högt öfver kyrkomas tornspetsar,
och väl knappast förmå sänka sig så, att de kunna bidraga
till att vända på den vaksamhetens s3mibol, som pryder kyr-
kans högsta spets. Denna symbol sättes endast i rörelse af
•de starkare vindarne därnere bland bergen, i dalarne, bland
människorna och deras boningar. Teologien skulle väl såle-
des endast akta på den symbolens vridningar och föra till
boks, huru hon står, samt underrätta därom dem, som béhöfva
veta det . Och ställningen gifver sig säkert endast efter
och genom en tiderna igenom fortsatt observation. Sålunda
blir teologien historisk och dåu-med ett studium — det när-
varande kännes endast genom och efter sina antecedentia —
men hon är icke spekulativ, utan durch und durch positiv,
både i upphof och fortsättning.» — För dessa omdömen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
