Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIn en studieresa i TYSKLAND 1843—1844 39
bland vårdarinnorna träffar äfven Hegels änka.» »Redan un-
der Hegels lefnad hade bon funnit sig dragen till Gossner.
Hegel hade — sades det — gärna sett det och uppmanat
henne att flitigt höra den andlige mannen. Men då hon en
gång uppmanat sin man att med henne gemensamt göra bön,
hade han svarat: ’Mache du deine Gebete,meine Frau — mein
Gebet ist die Logik’.» Så var traditionen. — Under Gossners
predikstol såg man också vanligen Schelling och hans fru,
Steffens och hans fru. —
Dagboken innehåller ett helt bildergalleri från den te^
logiska forskningens område. Det var ju en tidpunkt, då så
godt som alla det nu flydda århundradets typer voro repre-
senterade samtidig^: rationalismens utlöpare, den nya väckel-
sens och den nya ortodoxiens bärare — ända till föregångarne
för den senare sekelhälftens radikala kritik. Och med alla
kom Genberg i någon beröring.
Rationalismen var vetenskapligt döende. I Halle före-
läste Wegscheider »Ethicen phristianam» för ett auditorium af
8 personer. Han var en gammal undersätsig man, med redan
grånande hår och en allvarlig, beskedlig, godmodig uppsyn.
Det var fråga om den första driften till bättring; och talet
rörde sig då om yttre växlingar, syndens naturliga straff o. s. v.
Meningen, att en djup känsla af eget fördärf skulle vara käm-
dygden, förkastades. Ord föllo om pietistisk förkrosselse och
skenhelighet. »Här hördes ännu ett eko af den tomma, ihåliga,
resonnerande rationalismen. Den är obehaglig, nästan hädisk
och hjärtskärande, ty den gifver ingenting, men borttager allt.
Den återgifver icke innehållet i spekulativ halt och klarhet,
men låter det fördunsta genom ihåliga förståndsreflexioner. —
Att denna riktning redan öfverlefvat sig själf, kan man, äiven
här, finna däraf, att Wegscheider, som förr räknade ett audi-
torium af 3 till 400 åhörare, nu läser för 8 — i den stora,
stora salen, där hans stämma således för det mesta klingar
mot tomma väggar.» — Tholuck hade slagit honom ur brä-
det. — Paulus, den gamle icke-aposteln i Heidelberg, hördes
endast af genom sin polemik mot Schelling.
De spekulativa teologerna — Marheineke m. fl. — togo
liflig del i den hegelska debatten på högersidan. Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
