Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 J. A. EKLUND
hörde Marheineke både i hans egenskap af föreläsare och predi-
kant. »En långväxt, åldrande man, med lug^a, sansade drag.»
Det nedstämda men värdiga föredraget höjer sig och beled-
sagas af en emfatisk gest, då det gäller att inskärpa något
särskildt — t. ex. att »die Wahrheit ist Grott» eller att »die
Wissenschaft icke är erbaulich». Det går icke an att stanna
på de lägre punkterna af känsla och fromhet utan — med
»Muth der Wahrheit» — höja trons innehåll till vetande. I
hans predikan förekom »dubbelt så många gester som i kate-
dern, af h vilken predikan något smakar». — Af Daub fick
Genberg det intrycket, att »han drager och stöter ifrån sig
ömsom». Han var ojämn i formen, skroflig och disproportio-
nerlig i behandlingen af ämnet; men så kastade han plötsligen
ut en tanke, »som fängslar, binder, förleder till att följa honom
med intresse och loford».
Den bestämning af teologfiens uppgift såsom historisk
och positiv, vi äfven sett Genberg formulera, smakar ju af
Schleiermacher och hans »skola». Äfven med denna riktning
trädde Genberg i beröring. Han läser mästaren själf och an-
märker därvid Utet spetsigt: »Hans stil liknar Reuterdahls —
eller tvärtom». Hos Tw esten möter han en gedigen repre-
sentant för den genom Schleiermacher inaugurerade utveck-
lingen. Han föreläste bland annat om inspirationen. Där väd-
jades till »det egna medvetandet och känslan», då det gäller
att bestrida omöjligheten af andra sätt att bibringa kunskap
än de vanliga genom sinnen och åskådningar.
Stort intresse väckte den gamle Neander, Han vann
tydligen i hög grad Genbergs personliga sympatier, om också
den kritiske dialektikern måste i teorien hafva åtskilligt att
invända mot Neanders position. Det första besöket föranledde
följande anteckning: »Neander, en trasig, distrait gfubbe —
med uppvänd näsa och kisande ögon. Alla bord och väggar
fulla af böcker och lärd oreda.» Åldringen var sjuklig. Efter
en sjukdomstid anordnade studenterna en Genesungsfeier för
honom. Man sirade hans stora auditorierum — där det
brukade finnas 250 åhörare — med blommor. De »mottogo
konvalescenten med sommarens vackraste prakt — ynglinga-
sinnets värma hälsade honom med ett trefaldigt vivat». Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
