Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o EDVARD WERMCRANTZ
Guds ord samt höra predikningar, om allt, som man däraf lär,
icke är den Helige Andes verk, utan en pelagiansk dårskap.
I sin ifver att få Grubb förvunnen till pietistiskt kätteri ryggar
Telin, som vi se, icke tillbaka ens för de gröfsta förvrängnin-
gar af dennes ord.
§ I o. I*den sjette paragrafen af sin berättelse hade
Grubb yttrat, att kyrkodisciplinen var alldeles förfallen i Umeå
före hans tid, hvarpå han i den tionde paragfrafen anför så-
som exempel öfverträdelser af kyrkolagen i sju olika afseenden.
Härtill anmärker Telin, att förgripelser i sju mål icke bevisar
någon alldeles förfallen kyrkodisciplin. Bland de ofvannämnda
exemplen omtalas äfven, att en präst, som förrättat olaglig
lysning och vigsel med den påföljd, att den ene af de sam-
manvigde för olagligt giftermål afrättats, själf icke allenast
blef ostraflFad, utan därtill äfven efteråt fick avancera till bättre
lägenhet På grund af denna berättelse beskyller förf. Grubb
för domkval samt utbrister till sist: »Men hvar och en i sitt
stånd måste få sin del, eljest blefve intet Babel fullkomligt.
Men Herren Gud förbistre alla babeliska byggmästares tungo-
mål, såsom fordom, och omvände dem, att de må finna sin
dårskap».
§ II. Grubbs anmärkning, att samma verkliga oväsende
i religion och kyrkodisciplin, som förr funnits i Umeå, ännu
gick i svang hos hans närmaste grannar karaktäriseras som
«tt ingrepp i andras ämbete i strid med apostelen Petri för-
maning i I Petr. 4: 15, hvarvid Luthers yttrande anföres:
»Denna lasten drifver djäfvulen allra mest uti de falska kristna;
de vilja ju alltid hafva mycket till att skaffa och regera, där
dem intet befalldt är».
j. Telins skrift mot Grubb. Fortsättning: §§ 12 — 2j.
§§12 — 15. I de motsvarande styckena af sin berättelse
omtalar Grubb sina åtgöranden i församlingen till uppväckelse
och näring af kristligt lif. Dessa åtgöranden innebm-o icke
något annat än en tillämpning af symboliska böckemas och
kyrkolagens uttryckliga föreskrifter. Detta vill Telin icke er-
känna, utan anmärker, att om Grubb bedrifvit katekesunder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>