Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 EDVARD WERMCRAKTZ
förelägga dem försakelsens nödvändighet, föranleder Telin att
beskylla honom för sammanblandning af lag och evangelium.
Predikan om ett rättsinnigrt väsende i Kristus Jesus och för-
sakelsens nödvändighet är enligt hans mening blott en lagens
predikan. I öfverensstämmelse härmed bestämmer förf. öfver
begreppet »lagens gärningar». Hans ord därom lyda sålunda:
»När man lämnar Guds nåd i Kristus Jesus och evangelium
sitt rum i vår salighets-ekonomi och sedan drifver lagen och
lagens gärningar såsom frukter af en sann omvändelse, så
följer man den ordning, som Guds ord och symboliska böckerna
föreskrifva».
Utaf angifvames åtgärd att såsom en falsk och fram*
mande lära stämpla hans med symboliska böckerna helt och
hållet öfverensstämmande lärosätt drager Grubb den slutsatsen,
att den rätta botens och bättringens väg måtte vara dem så
gx>dt som obekant. Om detta enkla och klara uttryck utlåter
sig Telin på följande sätt: »Här brukas en ny och ovanlig
logik på det sättet: den som angifver såsom misstänkt och
oriktigt, att en förer sina åhörare till en ogemen syndaånger,
som drager till förtviflan, han förstår icke den rätta bot- och
bättringfsvägen. Jag menar, att man efter den gamla logiken,
ja efter ett sundt förnuft, bör så sluta: den som kan märka
hvad som är oriktigt, han måste ock förstå hvad som är rätt».
Mot Grubbs yttrande, att hans anklagare icke skulle
hafva utropat den i Umeå predikade läran om bot och bätt-
ring såsom ett oväsende i religion eller talat om någon ogemen
syndaånger, om de flitigrt läst Luthers skrifter, invänder Telin,
att Luther själf gör åtskillnad emellan sina skrifter och begär^
att en del af dem må läsas med medömkan, särskildt de, som
skrefvos före reformationen. Då nu Grrubbs citat ur Luthers
skrifter handla om bättring, tro och syndaförlåtelse, måste förf:s
mening vara att säga: Luther är icke fullt pålitlig i läran om
dessa stycken. Ty om förf. icke åsyftade att låta Luthers tal
om skrifter, som böra läsas med medömkan, äfven omfatta
hans framställning af ifrågavarande läropunkter, skulle hans
erinran vara fullkomligt meningslös. För att ytterligare för-
svaga verkan af Grubbs citat ur Luthers skrifter insinuerar
förf., att Grubb förvrängt Luthers lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
