Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 EDVARD WEBMCRAKTZ
riktiga, därmed att den äfven uppmanar människan att arbeta.
Att bön och arbete samtidigt skulle kunna äga rum, därom
synes författaren ej hafva någon aning. Att man i Umeå
lärde folket att för bönens skull försumma den jordiska kallel-
sens arbete, antager förf. såsom själfklart Hans granskning
af Grubbs berättelse i denna punkt leder till det resultat, att
han förklarar ett massilianskt, entusiastiskt och kväkerskt ovä-
sende hafva varit anledning till angifvames angifvelse, hvadan
denna alltså varit befogad.
§ 19. Det ifriga läsande och sjungande, som förekom i
Umeå, särskildt på helgdagar, försvarar Grubb genom an-
iörande af Pauli uppmaning Kol. 3: 16 samt hänvisar pä huru
kroglif, spel, svordom, slagsmål och världsligt arbete på sab-
batsdagarna fick oanmärkt passera. Han anför härvid ett ställe
ur en skrift af doktor Fecht, hvarest denne klagar öfver, att
mången till ursäkt för de vederstyggligaste laster förebär vår
oförmögenhet att ernå fullkomligheten här i lifvet. Härom
skrifver Telin, att Grubb anför det såsom oanständigt, att man
förebär vår oförmögenhet att ernå fullkomligheten här i lifvet
och därmed statuerar en förmögenhet att ernå fullkomligheten
här i lifvet.
När Grubb vidare på samma ståUle säger sig hafva an-
ledning att frukta, att samma skäl, som förmådde guldsmeden
Demetrius att klaga öfver Paulus, också varit medverkande
till anklagelsen mot honom, alldenstund många både lekmäns
och prästers krögeri skulle lida intrång, om folket började
’efter Guds ord och kyrkolagen rätt helga sabbaten, så anmär-
ker Telin, att Grubb, eftersom han så far ut mot prästerskapet,
måste hylla den pietistiska satsen: »De lutherska predikanterna
äro antikristi tjänare, ett förgiftigt sällskap, som äro vidrige
emot en rätt kristendom, hvilka alle tillsammans icke allenast
till intet duga, utan ock äro högst skadlige.»
§§ 20 — 21. Dessa paragrafer behandla anklagelseskriftens
utsagor, att man i Umeå lärde folket att öfvergifva allt världs-
ligt samt fara efter fullkomligheten. Grubb erinrar om, att
dylika uttryck finnas i själfva bibeln, t. ex. Luk. 14: 33; Fil.
3: 12, 15; Kol. 4: 12; Ebr. 5: 14; Matt. 5: 48; 1 Kor. 14: 20;
Kol. i: 28 — 29, visar därjämte, huru och med hvad villkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
