Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 EDVARD WERMCRAKTZ
af fruktan att ovärdigt begå densamma, i två eller tre år af-
höllo sig från den heliga måltiden; 3) att de dömde och för-
dömde andra, som efter Kristi befallning och kristligt bruk
anammade nattvarden, sägande att allenast två eller tre äro
värdige. Härpå svarar Grubb, att emedan det angifves såsom
en villfarelse och ett oväsende i religionen, att en icke vill gå
till Herrens nattvard, förrän han, på det sätt som i Umeå läres^
är ångerfull och fullkomligen eller sannfärdeligen omvänd, så
måste motsatsen vara angifvames mening, näml. att en oom-
vänd kan gå till Herrens nattvard, förrän han blifvit så ånger-
full och fullkomUgen omvänd, samt att ett sådant begående
är ett kristligt bruk. Med anledning häraf frågar Grubb hvar-
för då biktbarn under skriftermålet tillfrågas, om de rätt ångra
och begråta sina synder, om man skall gå till Herrens natt-
Vcurd, förrän man blifvit hjärtligen ångerfull och omvänd. Här-
uti ser Telin en sammanblandning af en rätt syndaånger och
en ogemen, som drager till förtviflan, samt beskyller Grubb
för att bruka en dylik slutledning: »Den, som icke förer folket
till en ogemen syndaånger genom lagens för stränga skärpande»
han .lärer ingen syndaånger». Telin utgår, som man ser, allt-
jämt, trots Grubbs uttryckliga förklaring, att han lärde i öfver-
ensstämmelse med Guds ord och symboliska böckerna från
den förutsättningen, att man i Umeå lärde falskt, och låtsar,
som om Grubb skulle hafva erkänt angifvarnes påståenden
såsom sanna, under det Grubb åter helt naturligt låter sin
framställning gestalta sig i öfverensstämmelse med förutsätt-
ningen af hans läras sanning.
Grubb förklarar vidare i sin skrift, att den, som vill vär-
digt begå Herrens nattvard, måste hafva en lefvande tro, hvil-
ken Gud alltid verkar i ett förkrossadt, botfärdigt hjärta, än-
skönt den botfärdige ofta behöfver med goda skäl af Guds
ord öfvertygas, att han verkligen är benådad med tro, samt
att den, som har en lefvande tro, är fullkomligen rättfärdig,
fullkomligen Guds barn och följaktUgen äfven fullkomligen
omvänd. Dessa 3rttranden finner Telin innehålla många grofva
villfarelser. Först och främst anmärker han, att Grubb ute-
sluter dem, som hafva en svag tro, från den hel. nattvarden,
hvilken anmärkning i detta sammanhang innebär en fömekelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
