Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 EDVARD WERMCRANTZ
Vidare vänder sig Telin mot Grubbs försvar för riktig-
heten af den satsen, att ingen bör gå till Herrens nattvard,
som icke är fullkomligen omvänd, samt förklarar, att detta
innebåLr i) en fömekelse af den heliga nattvardens förnämsta
nytta; 2) den åskådningen, att den allenast är en åminnelse-
måltid, en utvårtes ceremoni, hvarest Kristi lekamen och
blod icke åtnjutes; 3) att ingen syndemas förlåtelse därigenom
gifves» icke heller lif och salighet; 4) den uppfattningen, att
ingen bör förtänka den, som icke går till nattvarden, emedan
hvar och en Judae kamrat inbjudes därtill, hvilket förklaras
vara en pietistisk sats.
Sedan han sålunda i otyglad förkättringslusta på det
skamlösaste sätt förvrängt sin motståndares ord och därigenom
falskeligen påbördat honom allehanda villfarelser, finner han
behöfligt att breda en helig nitälskans skimmer öfver sitt till-
vägagående samt vågar utgjuta sig på följande i detta sam-
manhang afsky värda sätt: »Gud förlåte mig det, att jag sådana
syndiga och försmädliga satser måste anföra, till att visa hvad
förgift som ligger under dessa prosten Grubbs ordalag! Hvad
näpst, menen I, förtjänar den, som Guds son förtrampar och
testamentets blod såsom orent aktar, genom hvilket han hel-
gad är. och försmädar nådens Ande (Ebr. 10: 29)?»
Med afseende på anklagelseskriftens 2:dra punkt i fråga
om nattvarden, nämligen att personer funnos, som två eller
tre år kunde afhålla sig från den af fruktan att ovärdigt begä
den, yttrar Grubb, att om någon så gjorde af förakt för sakra-
mentet, så borde han efter kyrkolagen anses som en ogud-
aktig, men att, om någon afhöUe sig af svaghet, man då borde
lämna denne ett irrande, ängsUgt och anfäktadt samvetes privi-
legier, och låta honom under tiden af sin själasörjare under-
visas, till dess han kunde utan sitt svaga samvetes förkränkelse
åtnjuta den.
Härtill anmärker nu Telin, att Grubb måst tillstå, att det
så tillgått i hans församling, som anklagelseskriften i denna
punkt säger, ehuru något sådant erkännande ej finnes i Grubbs
berättelse. Därpå visar han med utförliga citat ur symboliska
böckerna nödvändigheten af den heliga nattvardens flitiga bruk,
hvarefter han förklarar, att dessa citat ej stämma öfverens med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
