Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIP OCH VERKSAMHET 79
Grubbs utlåtelser, alldeles som om denne skulle gillat och tagit
i försvar ett försumligt bruk af det ifrågavarande sakramentet
eller åtminstone icke med nog ifver och flit sökt leda sina
åhörare till dess flitiga begagnande. »Hade prosten», säger
han vidare, »förehållit sina åhörare dessa och dylika ord, så
hade de aldrig i två eller tre års tid hållit sig ifrån den heliga
nattvarden». »O elände till att höra», fortsätter han, »att de,
som vilja anses för nitiska lärare, som hafva en rätt själavård
om Kristi dyrt köpta hjord, lämna sina samvetssvaga och zm-
f äktade åhörare i två eller tre år under sådana anfäktningar!»
Denna svåra beskyllning för försumlighet i ämbetet, hvartill
förf icke äger någon grund i Grubbs berättelse, upprepstr han
ännu en gång samt tillägger därpå, att det är för ett sådant
beteende Herren ropar ve öfver Israels herdstr med dessa ord:
»Ve Israels herdar, h vilka föda sig själfva; skulle icke herdarne
föda hjorden? Men I äten det feta och kläden eder med ullen
och slakten det gödda, men fåren viljen I icke föda. De svaga
stärkten I icke, de sårade förbunden I icke, det förvillade
hämtaden I icke igen och det borttappade uppsökten I icke,
utan strängeligen och hårdeligen hafven I rådt öfver dem (Hes.
34: 2—4).»
Beträffande den tredje af de i början af denna paragraf
anförda anklagelsepunkterna angående andras dömande, beder
Grubb i sin berättelse hvarje opartisk, välsinnad läsare betänka,
huru bristfuUt det kristliga lifvet är i sin början hos alla, som
omvända sig till Kristus, samt huru bland alla andra fel, som
då vidlåda oss, andrcis ovisliga dömande jämväl är ett. Att
nu ett sådant dömande till en del kan hafva förekommit äfven
i Umeå håller han för troligt, men förklarar därjämte, att han
icke fått den visshet om de utropade exemplen och profven
däraf, som erfordrats till de brottsligas fulla öfvertygelse, ehuru
han sökt att i offentlig sockenstämma framleta dem. Han
hade dock såväl i predikningar som enskildt allvarligen be-
straffat, hvad han hört vara i förenämnda mål af en eller annan
brutet Denna Grubbs förklaring tolkar Telin så, att han i>
säger prosten hafva måst offentligen tillstå, att ett sådant dö-
mande och fördömande har förekommit i Umeå, 2) påstår
honom gilla och försvara detsamma, hvarför han finner det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
