Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GBUBBS LIF OCH VERKSAMHET 95
Telin hade i tillägget till sin skrift, såsom vi förut sett,
anfallit Johan Arndt Då nu alla försök från ensidige, strids-
lystne s. k. ortodoxes sida att få denne inflytelserike förkämpe
för en sann och lefvande kristendom af de kyrkliga myndig-
heterna och den allmänna meningen stämplad såsom kättare
alldeles misslyckats, och Telin icke kunnat förebringa några
nya bevis för hans föregifna kätteri, utan endast tagit hans
långt förut nedtystade, värste motståndares parti, så hade han
härigenom i högrsta grad blottställt sig själf och därmed gifvit
Grubb det yppersta tillfälle till både försvar och anfall. Frå-
gan om Arndt upptager också mer än en tredjedel af hela
det s. k. företalet. , Såsom af hvad vi förut ant3’dt framgår,
faller sig försvaret för Arndt icke svårt. Emedan nu Grubb
i början af sitt företal öppet bekänner, att han älskar, ärar
och vördar Arndt såsom sin fader i Kristus samt fasthåller
hans lära och vill efter det sig af Gud förlänta pund förkunna
den under hela sitt lif, så blir ock försvaret för Arndt ett för-
svar för honom själf.
En annan punkt i Telins skrift, i hvilken Grubb med
största framgång kunde upptaga striden med Telin, var frågan
om Luthers auktoritet. Därför är ock, med undantag af frå-
gan om Arndt, denna fråga den, som Grubb i sitt företal ut-
förligeist behandlar. Som förut är nämndt, hade Telin i i6:de
paragrafen af sin skrift indirekt förnekat tillförlitligheten af
läran om bättringen i Luthers skrifter samt antydt, att Luther
själf skulle hafva medgifvit, att han icke alltid lärt rätt härom.
Däremot anför Grubb 3rttranden af Luther själf, i hvilka denne
förklarar, att han ifrån första stunden, han började skrifva,
haft samma mening och aldrig lärt annorlunda eller skrifvit
emot sig själf i fråga om tron, bättringen, synden. Guds nåd
och dylikt.
Efter försvaret för Arndt och Luther, hvilket upptager
mer än hälften af företalet, uppräknar Grubb några satser at
Telin, hvilka han försäkrar sig skola i själfva afhandlingen
visa vara stridande emot den sanna ortodoxien, nämligen Telins
utsagor, att läran om försakelsens nödvändighet, om nödvän-
digheten af att korsfästa sitt kött samt med lustar och begä-
relser, dö synden, gå ut ifrån orättfärdigheten är en blott la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
