Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO EDVARD WERMCRANTZ
och beteckna förföljelser för ett nitiskt arbete i kristendomens
tjänst såsom omöjliga där, hvarest man lefver under en krist-
lig öfverhet såsom hos oss, karaktäriserar Grubb med rätta
som ett skrymtaktigt smicker. Till belysning af sist berörda
yttrande af Telin framställer Grubb, i slutet af 4:de paragrafen,
den frågan, om det icke är förföljelse nog att i hela landet
utropas för en kättare och förförare, genom en allmän skrift
förklaras och dömas som en mångfaldig kättare och svåUmare,
som entusiast, kväkare, indiflferentist, kalvinist o. s. v., såsom
det skett med Grubb i Telins hela skrift.
Den motsägelse Telin i 5:te paragrafen tillvitar Grubb
i fråga om hans uppgifter angående kristendomskunskapen i
Umeå, hvarom han en gång säger, att det härskade en fast
allmän fäkunnighet och en annan gång, att en del kunde
.katekesen utantill och jämväl svar af spörsmålen, men utan allt
förstånd, förefinnes naturligen endast under den förutsättningen,
att man icke längre kan tillskrifva den fäkunnighet, som kan
något utantill utan allt förstånd, utan måste tillerkänna honom
en någorlunda god kunskap. Med anledning häraf skrifver
Grubb, att om Telin antager denna förutsättning som riktig,
»så är han dummare än en af gemene man, som skulle kunna
vederlägga honom med det bekanta ordspråket: ’Läsa och intet
förstå är att plöja och intet så*». »Ty», tillägger han, »det är
ju emot allt sundt förnuft att kalla det någorlunda god kun-
skap, när man kan bära fram något ur minnet utan förstånd
därom, emedan då en papegoja, som kunde lära något svar
och tal, ock skulle sägas hafva någorlunda god kunskap.»
Med afseende på den i grde paragrafen af Telins skrift
så förkättrade meningen, att psalmversen: »För oss predikas
år fi-ån år; Gud ingen bättring af oss får», efter Grubbs an-
komst till Umeå icke langare besannades därstädes, erinrar
Grubb om det orimliga uti att säga, att de, som öfva sig uti
-en sann bättring samt förkofra sig i Guds kunskap och ett
kristligt lefveme, skulle med fullkomlig tillämpning på sig
själfva kunna sjunga: »Gud ingen bättring af oss får».’ Det
oförnuftiga uti att af den omständigheten, att vissa människor
icke kunna med full tillämpning på sig själfva sjunga de
nämnda orden, draga den slutsatsen, att desse äro så fullkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
