Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIP OCH VERKSAMHET lOI
liga, att Gud af dem icke mer kan fordra någon bättring, upp-
visas genom följande slutledning af samma art som den, hvarpå
den förenämnda slutsatsen grundar sig: »En student öfvar sig
dagligen i sina studier och förbättrar sig däruti mer och mer.
Alltså följer däraf, att han nu är så fuUkomligen utstuderad,
att man hvarken kan fordra mer af honom, ej heller han göra
större framsteg.»
Sin utsaga, att på ett rätt predikande af Guds ord en
daglig och årlig förkofring i Guds kunskap och ett kristligt
lefveme nödvändigt måste följa hos de böjligaste, försvarar
Grubb dels genom hänvisning på de betänkliga följderna utaf
denna utsägas fömekelse, dels genom uppvisning aif, att Telins
förnämsta bevis emot dess riktighet, nämligen profeternas, apost-
larnas och Kristi klagomål öfver de ogudaktigas obotfärdig-
het och de böjligastes tröghet och fåkunnighet, grundar sig
på en sammanblandning af den naturliga, medfödda trögheten^
som hindrar människan, att någonsin i detta lifvet ernå full-
komligheten, och det uppsåtliga motståndet emot Guds nåd.
Förnekar man den nämnda nödvändiga verkan af Guds ords
rätta predikan hos de böjligaste, men likväl häfdar Guds ords
kraft och verksamhet, så ledes man till den kalvinska läran
om en af människomas beskaffenhet oberoende, oemotståndlig
nåd. Bevisade förhandenvaron af tröghet och fåkunnighet hos
en kristen, att Guds ord icke verkat någon förkofring i Guds
kunskap och kristligt lefveme hos de böjligaste, så skulle man
nödgas påstå, att Guds ords predikan aldrig hos någon verkar
bättring och förkofring, emedan aldrig någon har varit, är eller
blir, hos hvilken icke finnes en naturlig tröghet och fåkunnig-
het i många stycken.
Med hum stor befogenhet Telin på grund af nämnda
utsaga tillskrifver Grubb den villfarelsen, att en lärares nit och
sorgfällighet tillägger Guds ord en omvändande kraft, visar
denne genom att tillämpa Telins sätt att draga slutsatser på
landtmannens såningsarbete. När en bonde med flit, sorgfällig-
het och försiktighet brukar sin åker och i rätt tid besår den
med en ren och god säd, så skulle han, efter Telins sätt att
tala, sägas tillägga säden en växande kraft, ehuru rätta för-
hållandet är, att han med all sin flit och försiktighet ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
