Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Herlenius. »Predikare-Lena» eller »Hvita Jungfrun». Ett litet bidrag till kännedom om de andliga rörelserna inom Linköpings stift från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 E. HERLEXIUS
gånger varna henne och både vänligt och allvarsamt förehålla
henne det otillbörliga i hennes uppträdande. Han ansåg sig
äfven böra varna S:t Annae församling vid allmän Valborgs-
messo-sockenstämma i maj 1806. Helena lät sig dock ej för-
skräcka, och hopen af åhörare tillväxte äfven, hvarför prosten
i juni samma år insände anmälan härom till Domkapitlet jämte
begäran om förhållningsorder. Domkapitlet insände memo-
rialet till Konungens Befallningshafvande med hemställan, att
medel måtte vidtagas att afhjälpa oredan. I en skrifvelse till
prosten yttrar Kon. Bef., att såväl dess som Domkapitlets
mening är, att ännu borde inga stränga åtgärder vidtagas»
utan vore rådligt uppdraga åt prästen i församlingen »eller
någon annan klok och skicklig pråtetman, som har gåfvor att
välja tillfällen och omständigheter samt med köld och fyndighet
uträtta ärendet, att uti åtskilliga personers äfven af den mest
enfaldiga hopens närvaro ingå i samtal med henne och låta
henne för sig upprepa en eller annan predikan, då den för-
ståndige prästmannen förmodligen däruti upptäcker misstag
eller villor, som han för närvarande folkhopen kunde göra
begripliga, men om flickan är nog spetsfundig att dölja dem
och sitt oförstånd, borde prästen åtminstone kunna bibringa
folket öfvertygelsen, att hennes företag är on3rttig^ och tjänande
till intet annat gagn än att skaffa henne bekvämligheter
och välmåga på de enfaldiges bekostnad», helst som hon i
anseende till sitt vanföra tillstånd ej kunde föras till spinnhuset
Skulle detta ej hjälpa, borde emellertid pastor beordra krono-
betjäningen att häkta henne; dock borde detta i det längsta
undvikas, för att hon ej i folkets ögon skulle blifva ansedd
som martyr. Blefve häktningsåtgärd nödvändig, borde den
verkställas med så litet uppseende som möjligt.
Under tiden hade Helena fortsatt med sin verksam-
het och vunnit en allt större åhörarekrets. Det beramade
samtalet blef troligen aldrig utaf, emedan hon börjat vandra
omkring, först i Gryt, sedan i de angränsande socknarna i
norra delen af Kalmar län. Dels i stugorna, dels på öppna
platser uppträdde hon med sina predikningar, och »Predikare-
Lena», som hon allmänt kallades, vann ett allt större rykte.
Hon uppträdde alltid i hvit dräkt, och om dessa hennes kläder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
