Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Herlenius. »Predikare-Lena» eller »Hvita Jungfrun». Ett litet bidrag till kännedom om de andliga rörelserna inom Linköpings stift från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l8o £. HERLENIUS
Redan samma afton, som Helena kom till hospitalet,
lyckades hon dock rymma och begaf sig oförmärkt till sin
hembygd. Hennes ankomst väckte stor glädje, och hon bör-
jade ånyo sina vandringar genom socknarna och talade till
mer och mer växande åhörareskaror. Många försök gjordes
att gripa henne, men hennes vänner lyckades alltid förhindra
<iet. Äfven personer af högre samhällsställning började upp-
märksamma hennes predikningar, hvilka beskrifvas hafva varit
mycket gripande och vittnande om ett godt förstånd och en
innerlig värme samt en mycket grundlig kunskap i bibelordet
— Dock fick Helena åtskilliga hätska fiender, och nåu* hon en
gång gjorde en resa till Grefeätter i Hannes socken, hvarest
hon blifvit ombedd att predika, blef hon så illa misshandlad,
att hon en tid sväfvade mellan lif och död. Strax efter sitt
tillfrisknande blef hon som fånge förd till Kalmar, men frigafs
af för förf:n obekanta skäl omedelbart efter sin ankomst. I
Östergötland började emellertid myndigheterna blifva allvar-
samt oroliga, enär »Predikare-Lenas» rykte blef allt större, och
hvarken prästerna eller kronobetjäningen kunde afhåUa folket
från att höra henne, hvar hon drog fram.
Omsider blef dock Helena gripen i Tömvalla socken och
insändes omedelbart till Vadstena, dit hon anlände den 23
augusti 1808. Hospitalssysslomannen fick nu tillsägelse att
noga bevaka henne, så att hon ej vidare kunde få tillfälle att
afvika, och troligen bar han äfven agg till henne på grund af
hennes rymning, hvarför Helenas behandling nog ej var af
mildaste art. Själf klagar hon öfver, att hon hölls bunden
med jämbojor, som förorsakade svåra smärtor. — Under denna
tid hade hon upprepade syner, och hon författade en skrift:
l^Den andliga striden^, hvilken innehåller hennes lefnadsbe-
skrifning till år 18 10 samt flere andliga betraktelser och be-
skrifning på fem s. k. uppenbarelser. Boken har utgått i många
upplagor och är ännu en omtyckt läsning bland allmogen,
särskildt i Östergötland och Småland. Hennes uppenbarelser
rörde sig mest om himmelens och de frälstas salighet, om de
fördömdas kval och plågor, om yttersta domen och Herrans
hämnd på de gudlösa och röja en högeligen uppjagad, ibland
nästan hemsk fantasi. Lefnadsbeskrifningen innehåller betydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
